DITT NAVN HER



Day 30 – One last moment

2011-07-11 @ 00:01:24 i Trettio dagar (gammal) |

Jag minns inte ordentligt, inte vad det sista vi sa till varandra var, det var nog inte ens hejdå. Hur som helst så tog allting slut där, i ett rum hos Socialen. Jag kände avsky, under mötet plockade jag fram mitt halsband med ett kors, det skulle skydda mig på något sätt. Från dig, från dina tankar, från att du skulle kunna skicka på mig fler dumma demoner och det fungerade. Jag sa nej till att hamna i en fosterfamilj, familjehem, mamma sa att saker börjat bli bättre och där tog det slut. Du ville få bort mig från henne, min mamma. Det blev inte så, ni misslyckades. Det sista jag minns är att jag svarade emot dig, efter mötet gick du iväg och det var det sista jag såg av dig. Det är det sista jag hoppas se av dig med, tills du har blivit dig själv igen och brutit med hon som fått dig att bli ett sådant monster.
Och det var det sista utav dig.


Day 29 – Your aspirations

2011-07-09 @ 22:36:52 i Trettio dagar (gammal) |

Klara av skolan, gymnasiet, för att kunna flytta till Göteborg och gå stadens journalisthögskola. Klara av universitetet för att kunna flytta till London och börja arbeta inom journalistiken, tjäna pengar, köpa hus, resa runt i världen och sedan bli gammal med den jag älskar.


Day 28 – Something that you miss

2011-07-03 @ 16:09:26 i Trettio dagar (gammal) |

Saknar Grekland, har inte varit där sedan sommaren 09. Grekland är det enda landet jag bott i sådär, har åkt dit ungefär varje år sedan jag var liten, kanske fyra-fem år. Men det slutade efter skilsmässan, och sedan for jag dit 2009 igen. Grekland är som hemma för mig, där kan jag gå lycklig non-stop i en vecka. Saknar baren jag och Fanny var i varenda kväll, och då och då under dagarna. Jag önskar att jag får känna likadant snart igen.
Orlando är också saknad, min fina häst. Han är inte min längre, men han är fortfarande fin och fortfarande den underbaraste hästen jag har träffat. Det blev för mycket att göra för mig, då jag föll in i det här dumma och mamma kunde inte fixa allting själv, så tillslut fick någon annan ta honom. Vi hade en fin tid, det var kul så länge det varade. Hade jag kunnat ta tillbaka honom till byn nu så hade jag ändå inte gjort det, inte förrän det kvarstående problemet vore borta.


Day 27 – Your favorite place

2011-06-24 @ 15:58:19 i Trettio dagar (gammal) |


Favorite places får det bli, jag kan inte välja en plats. Så det blir London, Las Vegas och Rhodos. Sen vet jag inte riktigt, i Sverige finns det inte riktigt någon särskild plats. Ingen som jag har upptäckt än, men jag hoppas på att upptäcka den snart. Om det är en plats med rätt person, så kan den platsen vara min favoritplats just då. Det finns dock inte någon plats där jag kan säga att jag mår bättre av att vara där än någon annanstans. Men det blir ändå bättre, bara jag får åka iväg. Skulle vara rätt så glad av att få spendera några dagar i Las Vegas, London eller på Rhodos. Jag var så lycklig i Grekland, har alltid varit det. Det finns så många minnen. (Bild; Google.)


Day 26 – Your fears

2011-06-19 @ 22:44:04 i Trettio dagar (gammal) |


Spindlar, ungefär alla insekter, åka flygplan men gör det ändå, människor, döden, mörker och ändå föredrar jag då det är mörkt, att bli lämnad, att bli mördad, fönstertittare, världen, mig själv, beroende, ensamhet. Jag är ofta rädd för att se, jag vågar inte öppna ögonen, och om jag måste så kollar jag ner i marken för att slippa se Dem. Är rädd för att träffa nya människor, rädd för att vara utomhus ensam, rädd för att vara inomhus ensam. Vissa perioder i mitt liv är jag även rädd för att somna.
Det är hur mycket som helst mer jag är rädd för, det är så otroligt löjligt

För övrigt så har jag inte haft vidare många känslor idag, varken varit vidare ledsen och inte varit glad, har inte heller gråtit någonting alls. Imorgon kommer den finaste hem igen, och jag har längtat som ett as efter honom. Imorgon blir en lycklig och bra dag för mig. ♥


Day 25 – A first

2011-06-18 @ 10:33:17 i Trettio dagar (gammal) |


Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, en första vadå? Så det blir väl en liten lista över saker.

¤ Min första mobiltelefon fick jag när jag var tio
¤ Mitt första favoritband var Green Day, då jag var åtta år
¤ Min första, riktiga bästavän träffade jag när jag var fyra
Vi fortsatte att vara vänner fram till slutet av förra sommaren.
¤ Min första pojkvän hade jag då jag var elva 
¤ Min första flickvän hade jag då jag var tretton
¤ Första gången hos en kurator, ca tio år (tvingad)
¤ Första gången hos BUP (då PBU), ca nio-tio år (tvingad)
¤ Första gången hos Soc och familjerätten, ca nio-tio år (tvingad)
¤ Den första staden jag ville bo i var Paris, sedan Göteborg och/eller Stockholm
¤ Det tidigaste minnet, vilket då blir det första för mig som jag kommer ihåg från när jag var liten,
är från då jag gick på dagis och lekte med min vän. Vi kastade saker och jag kastade en plastkopp på
henne, så hon började blöda näsblod. Fick skäll och gömde mig bland handdukarna vid toaletten. Fint minne.
¤ Min första favoritbok, som jag kommer ihåg och inte bara är en barnbok, är förmodligen De kom från norr.

Det där är väl ett fåtal saker från mitt snart 16åriga liv. Jag kan alltid göra en längre lista, men väljer att inte göra det.


Day 24 – Something that makes you cry

2011-06-11 @ 02:06:16 i Trettio dagar (gammal) |

Vad får mig inte att gråta, nu för tiden? Förut kunde jag aldrig gråta, det var rätt så jobbigt, men nu är det jobbigt för att jag kan börja gråta pga vad som helst. Mest av allt, pga ingenting. Ingenting händer, tårarna börjar helt plötsligt bara att produceras, och självklart mår jag inget vidare då. Men varför måendet är på botten vet jag inte, ingenting har ju hänt, livet står helt stilla. Annat, förutom ingenting, som kan få mig att gråta är när jag är i mitten utav ett bråk, som jag inte har någonting att göra med heller. När folk bråkar, det skapar panik. Jag vill hjälpa till, men samtidigt inte tränga mig på då jag vet att det här bråketkanske behövs för att lösa saker. Jag avskyr när andra människor bråkar, jag avskyr stämningen och känslorna i luften. Allting skapar tårar; Hjälplöshet, apati, ensamhet, sorg på tv, sorg på riktigt, att se folk må dåligt, att se folk gråta osv osv. För det mesta försöker jag att hålla inne tårarna, det känns som att det är för mycket gråtande nu för tiden. Men till slut frågar någon "hur mår du, egentligen?" eller säger "det känns som att du inte mår vidare bra just nu", och då går det inte att hålla tillbaka gråten längre. När ångesten helt plötsligt blir starkare, då kan jag sitta på kvällen i mitt rum och gråta över ingenting. Då är det kanske bra att jag har kvar min ångestdämpande, min ångestämpande medicin som inte fungerar helt men ändå känns bättre än ingenting. På något sätt har jag blivit så mycket känsligare än förr, men det är nog för att allt jag kände förut var ilska. Det finns så mycket just nu som kan få mig att gråta, även glada saker. Vad som helst i världen kan få mig att gråta nu för tiden.


Day 23 – Something that makes you feel better

2011-06-05 @ 17:41:41 i Trettio dagar (gammal) |


Mina små bröder, mina änglar. De är en sak som får mig att må bättre, de och när jag får bra feedback i skolan för mina inlämningar, prov osv. Känns alltid lika bra. Min familj helt enkelt, det inkluderar William, de får mig att känna mig en aning bättre. Den familjen jag har nu, kan jag känna mig trygg i. Som att jag vet att de aldrig lämnar mig. För att jag vet, att min mamma skulle aldrig någonsin göra något sådant. Jag får bara hoppas på att William kan stå ut med mig, och det verkar han kunna göra. Jag vill bara inte få honom att må dålig pga mig. Snälla ord och komplimanger om min skrift och någonting som jag har arbetet hårt med, det får mig att må bra. Komplimanger om mitt utseende borde få mig att må bättre, men det gör det inte. Jag kan inte ta åt mig. Fast ja, det är väl bättre med komplimanger än förolämpningar. Så familjen, positiv feedback och snälla ord; Det är en del utav sakerna som kan göra mig rätt så glad.


Day 22 – Something that upsets you

2011-06-03 @ 06:04:04 i Trettio dagar (gammal) |

Det mesta i världen. Jag gör mig själv upprörd, människor gör mig upprörd, djur gör mig upprörd.
Precis som andra människor så skriver jag självklart att falska människor gör mig upprörd, lögnare osv.
Men så är det ju en liten lögnare i oss alla, mer eller mindre. Jag blir upprörd över dåliga föräldrar, såna som låter sina barn förfalla, och de inte orkar bry sig. De föräldrar som aldrig ger sig med sin psykiska, eller fysiska, misshandel, och aldrig kan erkänna att vad de har gjort är fel. De som kommer till den barnpsykiatriska avdelnningen i ett sjukhus, och "hälsar på" sitt barn, men då har tagit med en utskrift på någonting "dumt", även känt som sanningen, som barnet har skrivit ut på sin blogg, och startar bråk samt fortsätter med sin kassa attityd. Jag hatar när barn far illa. Småbarn och tonåringar, självklart även när vuxna far illa. Men då barn som inte kan ta ansvar far illa, och inte har någon chans att göra någonting åt det, det gör mig upprörd. Det finns mycket som gör mig upprörd. Att bli ignorerad när jag pratar, det är en av de värsta sakerna för mig, det får mig på så satans dåligt humör. När folk är elaka mot någon som bara varit trevlig mot dem, det gör mig också upprörd, och när jag säger hur jag verkligen mår, berättar saker som jag helst aldrig pratar om och inte vill tänka på, när jag gör det och försöker att hjälpa mig själv och det visar sig att jag pratat om allt i onödan. Det gör mig så sjukt less och upprörd så varenda möte jag har hos BUP mm, slutar med att jag antingen är arg eller ledsen, eller båda. Jag hatar när man åker på dessa möten, och de "professionella" skämtar och skrattar om något, under min läkartid. Dåligt mående är ett allvarligt ämne, varför i helvete kan ni inte vara allvarliga under min samtalstid, då allt jag försöker göra är att må bättre?
Gör erat jobb och var seriösa, så som ni är menade att vara under eran arbetstid.



Day 21 – Another moment

2011-05-30 @ 11:56:51 i Trettio dagar (gammal) |

Upptäckte igår styrkan i min 6åriga lillebror Melvins arm. Vi satt och spelade fia med knuff, då han var på väg att vinna och blev glad över att han fick ännu en sexa. Han sträckte snabbt upp armarna, sådär man gör ibland då man vinner eller något, och hans knytnäve träffade mig rakt i det vänstra ögat. Det gjorde så satans ont. Söt som han är så sa han förlåt några gånger och hjälpte till att flytta min spelpjäs, då jag inte kunde öppna ögonen ordentligt.

Och det var första gången jag blev slagen med en knytnäve i ansiktet.
Gör inte alls lika ont med örfilar och liknande.


Day 20 – This month

2011-05-18 @ 19:32:38 i Trettio dagar (gammal) |

Var ett tag sedan jag gjorde detta, så kanske är dags för mig att fortsätta med denna trettio dagar-saken.

Jag minns inte så mycket från den här månaden tror jag, den har gått rätt långsamt ändå. Har varit en aning konstigt med humöret, med tankarna och hela allting, och det är det mesta jag kommer ihåg. Jag har varit irriterad, ledsen, glad, livrädd, konstig och drabbats utav extrem paranoia igen. Jag kan bara hoppas på att det blir bättre snart. Och min ena lillebror fyllde sex år nu i början utav månaden, det var nog det bästa med denna månad.

Byter ämne.
Igår kontaktade Mikaela mig och vi bestämde att vi skulle gå promenad för att motionera, så det gjorde vi.
Gick samma runda som jag brukar, och sedan gick vi hem till mig och såg REC2. Jag gav bort lite kläder, löshår osv,
eftersom att jag aldrig använder det som jag gav bort. Hon tyckte att jag var galen, och galen kanske jag är.
Det var mycket trevligt att umgås med flickan, vi har alltid så trevliga samtal.



Day 19 – Something you regret

2011-05-03 @ 20:31:30 i Trettio dagar (gammal) |


För det mesta ångrar jag inte saker som jag har gjort eller som har hänt.
Det kommande jag skriver är rankat högst på min lilla lista över saker som jag ångrar.

Jag ångrar monstret jag var mot min familj, Jag ångrar att jag lät mig falla så hårt, Jag ångrar att jag lät Häxan och han börja med sin hjärntvätt, men samtidigt visste jag inte vad som hände. Jag ångrar den första gången som jag skadade mig själv, som ledde till hittills tre år med självskadande, men kanske hade jag inte levt nu om jag aldrig hade gjort det. Någonting som jag absolut inte ångrar, är att jag hörde er säga Jag älskar dig till mig, men aldrig fick ni höra det tillbaka. För helt ärligt, jag har aldrig älskat er, hur mycket än ni förnekar det. Jag har hatat er allt för länge, men det hatet kommer aldrig att ta slut. Ni förstörde mig.


Day 18 – Your favorite birthday

2011-04-27 @ 20:10:57 i Trettio dagar (gammal) |

Det tråkiga är att jag inte kommer ihåg mina födelsedagar som har varit, förutom då jag fyllde åtta. Vilket inte var någon höjdare. Jag minns inte vad jag gjorde nu när jag fyllde femton, men jag var förmodligen med William och var lycklig, så jag antar att det är min favorit hittills.


Day 17 – Your favorite memory

2011-04-25 @ 19:21:14 i Trettio dagar (gammal) |

Har ett par fina minnen,
Första gången jag träffade Malin och hon var här i fem dagar.
Första gången jag träffade William
Första gången jag var så intim man kan vara med någon, då jag säger

"Jag har tagit massor av kondomer från UM, ska vi göra det?" "Okej".
Romantiskt sätt att förlora oskulden på. Är det med rätt person så, och det var det.


Day 16 – Your first kiss

2011-04-24 @ 10:52:22 i Trettio dagar (gammal) |

Den som jag räknar som min första riktiga, för att de andra räknas inte, var då med William utanför 7eleven den 16 februari. Jag vet inte varför jag kommer ihåg det datumet, men är nog för att det var den dagen vi träffades första gången. Jag blev chockerad och började fnissa, sa någonting om att min lugg blev konstig. På vägen hem igen ringde jag Malin. Jag saknar Malin.


Day 15 – Your dreams

2011-04-23 @ 08:51:36 i Trettio dagar (gammal) |


Drömmer om en framtid. Ett liv i London med ett trevligt jobb och vänliga människor, bra ekonomi och glädje. Det är nog min största dröm just nu. Jag drömmer om att klara av skolan och kunna skaffa ett jobb för att kunna flytta hemifrån så fort som möjligt. Jag drömmer mycket ändå, det gör mig glad. En del av det i alla fall.


Day 14 – What you wore today

2011-04-19 @ 19:27:49 i Trettio dagar (gammal) |

Långkalsonger, mjukisbyxor, t-shirt, William's fleesetröja och en mössa för att jag kör likadant som morfar gjorde då han hade huvudvärk (eller var bakis), under hans livstid. Sen blev det långkalsonger och t-shirt, efter det blev det mer kläder, sen t-shirt och långkalsonger, om och om igen. Gick mellan att frysa och svettas, och att kallsvettas på en sekund.


Day 13 – This week

2011-04-16 @ 21:20:28 i Trettio dagar (gammal) |

Veckan som har varit har jag inte skött vidare bra alls, särskillt dåligt med skolan. Det finns inte vidare mycket mer att säga om vecka 15, så jag skriver väl lite om den kommande. ; Påsklovet spenderas med William och med min biologibok, möjligtvis lite SO också. För att från och med nu ska jag sköta skolan och komma ikapp med allting, så gott det går. Förhoppningsvis klarar jag det, annars får jag nästan kräva hemskoleundervisning någon gång i veckan. Det kan inte fortsätta som det har varit nu.

Annars i veckan så vet jag inte vad jag ska göra, förutom att plugga och umgås med pojken.
Det duger mer än väl för mig :)


Day 12 – Whats in your bag

2011-04-15 @ 20:42:47 i Trettio dagar (gammal) |

Vanligtvis brukar min plattång, neccesär, mp3, medicin och böcker vara där. Just nu är den rätt så tom.



Day 11 – Your siblings

2011-04-14 @ 09:23:51 i Trettio dagar (gammal) |

Kim, Melvin & Alvin. Världens finaste bröder.