DITT NAVN HER



Tredje maj

2012-05-03 @ 19:15:57 i Antidepressiv behandling |

Jag funderade hela dagen på om jag skulle ge henne mina papper eller inte, det blev så att jag ljög och sa att jag inte hade tagit med dem. Mötet gick ändå ganska bra, jag fick fylla i ett papper som jag brukar göra och fick fram en del saker som jag velat berätta. Det blev en till medicin som jag har haft förut men som läkaren inte borde ha skrivit ut just då, då det var i början av min medicinering. Nu, några år senare blev det Mirtazapin igen, som ska ge en extra effekt hos Fluoxetinet. Förutom mot depressionen så ska det hjälpa mot min sociala fobi och all annan ångest. Vi får väl se hur det funkar, helt enkelt. Den här kombinationen har jag aldrig haft förut, men sen är det svårt att komma ihåg alla kombinationer man haft. Vad som är positivt med den här medicinen är väl att en av bieffekterna är viktuppgång (pga ökad aptit). Jag vill ha min aptit tillbaka, jag behöver ta tillbaka den vikt som jag har tappat. Ni som läser lär väl märka någon skillnad inom ca tre veckor, förhoppningsvis märker jag det själv med. Det är svårt ibland dock, att märka om man har börjat må sämre när sorgen alltid verkar smyga sig upp helt ljudlöst bakom en. Förhoppningsvis går det uppåt och inte neråt den här gången, att fortsätta hoppas är allt jag kan göra nu.


Tjugoåttonde december

2011-12-28 @ 13:37:15 i Antidepressiv behandling |

Jag har varit på ett möte på avdelningen nu imorse, det gick väl helt okej men ändå känns det inte riktigt bra. Fluoxetinet ska höjas och de vita tabletterna ska bytas ut till kapslar, det smakar så illa annars. Theralenet behöver jag inte ens försöka ta längre, det byts ut mot Atarax och Lergigan, om de nu skulle börja fungera igen. Läget med mig just nu är inte så himla bra, har ingen aptit alls, sover dåligt och ångesten ökar. Livet står ändå stilla på något sätt, eller så är det bara jag som inte tar mig någonstans, som vanligt. // Igår föll jag och blev yr, kunde inte gå, stå eller höra ordentligt på ett tag. Marken var hård och idag gör det ännu ondare i svanskotan så jag tänker spela Left 4 Dead 2 eller Assassain's Creed på mitt nya xbox 360 resten av dagen, har ingen lust alls till att plugga geografi. (tumblr)



Fjortonde december, medicin uppdat.

2011-12-14 @ 16:26:46 i Antidepressiv behandling |

Under dagen har jag vaknat, pratat i telefon med läkaren, somnat, vaknat, pluggat, inte pluggat, åkt hem från mormor och sedan ritat födelsedagskort åt mamma med mina småbröder. Imorgon fyller hon år och då ska vi äta lunch på en resturang efter terapin. Grattis i förskott, mamma. Hur som helst så blev det helt bestämt idag att jag börjar med Fluoxetin igen, den kanske fungerar bättre nu. Läkaren kommer förmodligen skriva ut Mirtazapin igen senare för att det tydligen är en bra kombination enligt specialisterna. Två mediciner som jag redan har haft och som möjligtvis kan göra en skillnad när de båda är tillsammans.
- För en lite gladare stämning till inlägget, här är en bild på en nyvaken Rozz;



Trettonde december

2011-12-13 @ 20:30:58 i Antidepressiv behandling |

Igår blev det ingen KBT, jag åkte hem från skolan tidigt och att ta bussen tillbaka till stan senare kändes inte som ett vidare lockande alternativ, så istället gav terapeuten en ny tid till torsdag denna vecka. Bup-läkaren har ringt idag och ska ringa imorgon igen, tydligen ska jag börja med fluoxetin igen men av vad jag minns så fungerade den inte vidare bra senaste gången. Nästa gång vi träffas kommer vara på avdelningen efter jul, innan nyår. Kognitiv beteendeterapi känns fortfarande inte som att det är för mig, jag fortsätter känna som att jag aldrig kommer kunna berätta om vad som händer för någon ny. Hur ska det då fungera? Ska man prata om det förflutna så är det lika bra att gå i vanlig terapi men det ger mig ingenting, det blir bara samma berättelser om och om igen. Fortsätter att försöka två gånger till och sedan får jag se vad som händer. (Bildkälla; någon användare @tumblr.com)


Tjugonionde november

2011-11-29 @ 18:06:19 i Antidepressiv behandling |

Dosen för Risperdal blev höjd men det är inte säkert huruvida jag ska fortsätta med den eller inte, läkaren ska ta upp mitt 'fall' med andra läkare och specialister under en konferens som hålls nästa vecka. Mötet idag kändes jobbigt, jag har gått omkring med panikångest i två dagar nu och det blev bara värre under den där timmen. Jag känner inte för KBT nu alls, känner inte för att prata och jag känner mig bara hopplös. Sen har jag även mått illa konstant sedan kvällen igår så det blev ingen skola idag heller, den här månaden blir det nog inget studiebidrag vilket tyder på ännu ett misslyckande men jag orkar inte bry mig längre.


Tjugoförsta november

2011-11-21 @ 20:21:00 i Antidepressiv behandling |


Det gick inte vidare bra med sömnen inatt så det blev ingen skola idag, for istället hem till mormor och arbetade och jag blir kvar här tills på onsdag. Bup har ringt, dosen av Risperdal blev höjd och jag ska dit på tisdag nästa vecka för samtal med läkare och sen ett annat med läkaren och den som ska leda KBT-mötena, hur nu de mötena ska lyckas fungera då jag redan har insett att jag inte kommer kunna prata ingående om vad jag gör mot mig själv. Terapi och jag har aldrig riktigt fungerat ihop men det är bara att hoppas på att det fungerar den här gången, för vad annars kan jag göra förutom att bara ge upp helt? Jag känner att jag har ett ansvar att fortsätta kämpa för de som bryr sig om mig, trots att jag egentligen nästan har gett upp helt om att bli fri från detta då inget har fungerat. Snön är borta förresten, nu är det bara kallt och mörkt ute. Det är trist.


Femtonde november, medicin

2011-11-15 @ 22:17:45 i Antidepressiv behandling |

Var helsäker på att en man gick efter och tänkte knivhugga mig idag, blev livrädd och efter ett tag vände jag mig om och upptäckte att han måste ha gått åt ett helt annat håll. Det känns så löjligt att vara paranoid hela tiden, folk förstår inte. Folk säger att det inte är någon som är efter mig och att det inte är något farligt där ute, jag är rädd bara för att utsätta mig för det. Vad gör man när det inte ens känns säkert att vara i sitt egna hem? Faran finns inte bara utomhus, den tar sig in överallt och faran är en hel bunt av olika faror. En sort kan gömma sig utomhus, en sort kan gömma sig inomhus och en sort kan jag se, men vilken sort som är värst av dem går inte att avgöra. Från och med idag slutar jag att ta Voxra, imorgon byts den ut mot Risperdal, tror jag det var. Kanske kan den hjälpa bättre än vad Seroquel gjorde. På torsdag får jag samtal av Bup igen om något jag inte vet, medicinen är hur som helst klar och jag ska påbörja KBT snart, ska försöka i alla fall. Det finns inget att förlora nu, jag kan åtminstone hjälpa mig själv genom att låta någon annan försöka hjälpa mig.

Om en månad är det nio dagar kvar tills julafton (haha), därav en bild på en söt hund vid vad som ser ut som en julgran. Hundar är fina och jag längtar. - weheartit


Fjortonde november

2011-11-14 @ 19:36:59 i Antidepressiv behandling |

Det blev ingen skola idag. Tog sen fel buss till stan och kom en halvtimme sent till Bup där jag satt i nästan 1,5 timme. Blev prat om att sätta in Seroquel igen, höja dosen på Voxra och sätta ut Voxra helt, KBT-behandling och inläggning på psyk. Hon kom inte fram till någonting om medicinen och hon skulle ringa till avdelningen och höra om platser, så hon ringer mamma imorgon och då fortsätter väl frågan om medicineringen. Allting som blev bestämt var väl om KBT-behandlingen och att jag bör starta så snart som möjligt. Det känns ganska konstigt och förvirrande just nu, jag kan inte fatta några riktiga beslut alls och överlåter allting till läkaren.

Jag behöver inte vara ensam imorgon, mamma vill skjutsa mig till mormor i Luleå då hon åker till sitt arbete som är i Boden, vilket blir en extrem omväg på ca trettio minuter. Vid åtta tar jag taxin till skolan och tänker jobba ännu bättre med religionen, sen sover jag i staden så som jag brukar göra på tisdagar. / God kväll.


Tjugotredje oktober

2011-10-23 @ 17:56:07 i Antidepressiv behandling |

Jag känner ingenting ännu, förutom lite skakningar och huvudvärk, men huvudvärken kan ju såklart vara pga något annat. Inget är bättre och det andra är som det alltid är. Om ca tre veckor ska jag åter till läkaren.

Det här inlägget får väl handla om det, det finns inte mycket mer att skriva för tillfället fastän det kanske egentligen finns. Finns det någon som faktiskt bryr sig här? Av skrifterna, är det någon som blir hjälpt? För de hjälper inte mig längre. Oktober är snart slut och tiden har ännu en gång försvunnit för fort.


Nittonde oktober, té & Voxra.

2011-10-19 @ 21:25:32 i Antidepressiv behandling |

Så imorgon på morgonen börjar det igen, min behandling. Denna gången bör det gå annorlunda, det bör fungera. Finns det någon annan bloggläsare som testat Voxra eller något liknande antidepressivum som är ett dopaminpreparat? Denna medicin verkar vara relativt ny här i Sverige.
- - - - - - - - - - - - - - -
Sitter nu i min säng och dricker mitt nya gröna té som jag har fått av William. Det smakar betydligt mycket bättre än det från Kvantum och framkallar inte heller illamående, så nu kan nog tédrickandet bli en rutin. Idag har jag fått tre försenade födelsedagspresenter av mormor och moster; 600kr, spargris, en receptbok. Tack, och tack till alla andra ännu en gång för presenterna och uppvaktandet.


Åttonde oktober, med. update

2011-10-08 @ 09:54:53 i Antidepressiv behandling |

Skriver mitt första iPad-inlägg, ska snart till byn med William. Blodproven visade att jag är uttorkad, så det blir inte något med Litium ännu, då jag kan bli förgiftad. Istället blir det ett antidepressivum som jag inte har lärt mig namnet på. Verkar som att man inte kan ta theralen till denna, så jag vet inte hur det kommer gå. Hoppas på det bästa. Det var allt, trevlig helg, hejdå.


Tjugonde september, 1 1/2h.

2011-09-20 @ 20:22:45 i Antidepressiv behandling |

Det kändes otroligt konstigt att stå där framför dörren till barn -och ungdomspsykiatrin ännu en gång, efter dessa månaderna. Sedan gick jag in, sa mitt namn, satt ner, väntade. Alltid när jag ska prata med någon inom psykiatrin så fungerar inte mitt ansikte normalt, det spelar ingen roll om jag känner mig nere, jag ler hur som helst. Det är inte ens med flit, det bara blir så och det känns fel. Det är nog utav nervositeten förmodligen, över att prata. Någon minut in i samtalet fick jag en panikattack, försökte att inte kvävas ihjäl och allting kändes så hemskt då det skedde inför en annan människa, även fast hon om någon är en som förstår. Grät, slutade, började igen ett tag senare. Lutar visst åt bipolär sjukdom, det är väl någonting som man helt får veta då jag börjar med Litium. Så det är vad som blivit idag, det från mitt huvud hör till depressionen. Medicin uppdat: Litium & höjd dos på Theralen.


Femtonde september

2011-09-15 @ 20:05:21 i Antidepressiv behandling |

Jag vet inte riktigt vad som händer just nu. Mamma föreslog i alla fall någon annan psykolog istället för att jag ska behöva börja prata hos BUP ännu en gång, någon mer som kan skriva ut medicinerna. Men jag vet inte om jag är redo ännu, om jag ens någonsin blir det. Har hur som helst tänk börja med någon av de gamla medicinerna. Seroquel eller så, antipsykotisk och en aning antidepressiv i ett. Det var nog det största misstaget, valet att sluta med just den. Den fungerade faktiskt någorlunda, märker jag nu efteråt. Alla fungerade någorlunda, men det är väl svårt att inse just då man har dem och har haft under en så lång tid. Saknar även att kunna somna på kvällarna utan problem, att kunna slappna av på riktigt, att även slippa den där rädslan. Det är svårt att leva när man blir begränsad av sin rädsla, rädslan av att se saker och rädslan över att vara förföljd. Patetiskt är hur det känns, så otroligt löjligt och patetiskt. Sexton år om mindre än en månad, och ännu klarar jag inte av mig själv.


Tjugoandra juli, medicin

2011-07-22 @ 15:58:46 i Antidepressiv behandling |

Det blir att börja med medicin igen, mamma har ringt sjukhuset nu för att få någonting utskrivet. Hoppas bara att det fungerar bättre den här gången och att allting går över snart. Jag somnade inte förrän efter sju idag, trodde att jag lyckats sova ungefär en timme när jag 'vaknade' efter fem, men det hade jag inte. Ringde mamma, ville hem och var upprörd och allting gjorde så att det kändes som att jag höll på att tappa greppet helt. Det är inget fint med att hålla på att falla ännu mer när man trodde att det inte gick att hamna längre ner, det är inte roligt alls att känna som att man håller på att förlora förståndet och all normal uppfattning om världen. Nu blir det i alla fall medicin och jag ska försöka att bli så bra som möjligt, och kanske försöka att prata igen. De säger att jag måste prata ut för att saker ska kunna bli bättre, men jag vet inte vad jag har att säga. Det leder ingenstans att komma till ett möte och varje gång bara säga att man mår dåligt, man måste prata om de sakerna som får en att må dåligt. Men om man inte längre vet, vad gör man då?


Uppdatering av medicinavslutning

2011-06-12 @ 14:35:34 i Antidepressiv behandling |

Tänkte att folk kanske undrar hur det går för mig, nu när jag har slutat med både min antidepressiva och antipsykotiska medicin, och det har ju nu gått ett tag sedan jag avslutade Seroquelen. Jag vet inte om det riktigt var ett så bra val av mig att sluta med den. Märker hur allting börjar komma tillbaka, men jag ska stå ut tills det inte går längre, jag får se om allting blir värre eller inte. Blir det ännu värre så kanske det finns en möjlighet att jag börjar igen, men helst ser jag att det inte blir så. Kan fortfarande inte ta hjälpen med samtalsterapi, kan fortfarande inte ta emot hjälpen fullt ut.
Ska jag ha medicin så ska det vara medicin som fungerar. Det verkar inte spela någon roll hur höga doser jag får, hur övermedicinerad jag blir. Det fungerar inte bra alls. Min paranoia och mina syner kan dock bli så pass jobbiga att jag ändå funderar på att börja med Seroquel snart igen. Det går inte annars att fungera som en normal människa.


Lördag; 4 juni.

2011-06-04 @ 12:48:26 i Antidepressiv behandling |



Livet är lite annorlunda nu, jag vet inte hur. Nedtrappningen med medicinen går dåligt, jag har ont i huvudet hela tiden, och det är helt mitt fel. Jag vet att man inte bara ska sluta sådär, man ska trappa ner försiktigt. Så gör tydligen inte jag. Fick MVG på mitt svenskaarbete förresten.


Allt är över nu.

2011-05-30 @ 21:44:04 i Antidepressiv behandling |


Nu är jag färdig med hjälp från andra, jag är färdig med att försöka. Nu är det slutet för mig och psykiatrins hjälp, med medicinerna och mötena. Det är över nu, är vad jag har bestämt. Antingen kör jag fullt ut, eller så kör jag utan. Medicinerna finns, men samtalsterapi är jag inte positiv till att börja med igen. Jag är obotbar pga. mig själv och mina val, och därför slutar jag nu helt. Medicinerna ska ut ur min kropp, ut ur mitt liv och BUP likaså.


Varför är jag så negativ till dessa möten och samtalsterapin?

Helt enkelt för att jag känner att jag berättar, men ingen förstår. Jag kan berätta om mina självmordsplaner, och få en reaktion. Vad händer sedan? Ingenting. Vad kan hända? Ingenting. Det är många i världen som känner sig missförstådda, jag är en av dem. Folk förstår inte, de lyssnar men de hör inte. Frustrationen skapad av att ingenting förändras är stor hos mig, för här står jag, likadan som förut. Inte på utsidan, men på insidan lider jag lika mycket som för tre år sedan. När det har varit likadant i tre år, självklart ger man upp. Det handlar bara om ifall man klarar av att kämpa upp hoppet igen, och det klarar inte jag. Ödet får ta över nu, hur det blir med mig och min lilla dumma sjukdom. Det lär vara ett helvete som jag inte orkar kämpa i, men utan förväntningar utav hjälpen, att det ska bli bättre. För det blir inte bättre än såhär, det kan inte bli bättre. Världen är en vidrig plats att leva på, och i den vidriga världen ska jag nu försöka att överleva i, utan någon medicins hjälp, utan någon läkares eller psykologs hjälp.

Jag är färdig med det här psykhelvetet.



Kort BUP-uppdatering

2011-05-27 @ 11:31:01 i Antidepressiv behandling |

Hade visst möte hos BUP imorse, så for dit. Efter helgen blir medicinen bestämd igen, och under helgen ska jag fundera ännu en gång på samtalsterapi. Kan inte prata om allt, vill inte, litar inte på de personerna, litar inte på någon.


Utredning och medicin

2011-05-04 @ 13:14:15 i Antidepressiv behandling |

Läkaren på BUP berättade idag att utredningen som gjordes när det nu var inte är giltig, tror det var pga mina mediciner. Så en ADD-utredning och den andra utredningen kommer inte att göras förrän jag är fri från alla mediciner. Det lär ju dröja, men jag vill ha en utredning så snart som möjligt. Tyvärr måste jag vänta.

Den här veckan får jag varken ta Citalopram eller Theralen, så jag vet inte riktigt hur det ska gå. Jag lär må skit. Vet inte varför jag inte får ta Theralen, men Citalopramet ska bara ut ur mitt blod. Seroquel får stanna kvar.

Fick just veta att min kusin ska bli inlagd på avdelning 45 imorgon. Sunderbys barnpsyk. Känns konstigt att han hamnar på samma avdelning som jag varit på fyra gånger. Nej, han är inte psykiskt sjuk, utan han har ADHD/Aspergers/någonting mer men blir inlagd för att få sömnen kollad. Känns även annorlunda att det är jag som informerar mormor om reglerna där. Blev lite yr. Undrar om det blev lika stor uppståndelse då jag blev inlagd för första gången.


Citalopram

2011-05-02 @ 12:41:54 i Antidepressiv behandling |

Har en dålig dag med en dum biverkning från Citalopram. Hoppas på att få börja sätta ut den idag efter att mamma ringt till läkaren, så kanske jag kan börja med en ny antidepp på torsdag. Men det blir sällan som jag tänkt det.