ditt navn her



Tolfte mars

2012-03-12 @ 18:39:52 i Ledsenheten och tankarna
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva men jag vet inte längre hur man gör. Skrivandet är allt jag kan och om den förmågan försvinner så är jag ingenting, då blir jag ingenting. Vi får se hur framtiden ter sig, om den är vacker och underbar eller om den ens existerar. Jag skulle vilja hoppas på att allting blir helt perfekt, men eftersom saker hittills inte gått som tänkt så är det svårt att vara positiv till något som känns så långt bort. Den intensiva sorgen har funnits sedan slutet av min tolvårstid och det här året ska jag fylla sjutton, är det möjligt att ledsenheten på något sätt blivit den jag är, som om det vore en personlighet? Vad dumt det låter. Det är bäst att jag avslutar, hejdå. Bild; Tumblr.


${CommentAuthorLinkIf}

2012-03-12 kl.21:28:18

Herregud, jag känner i mig i nästan alla inlägg du skriver! "är det möjligt att ledsenheten på något sätt blivit den jag är, som om det vore en personlighet?" Så har jag också känt, FÖR länge. Jag började nästan tro att jag föddes så och skulle också dö så. Men det verkar vända för mig nu och jag hoppas att det gör detsamma för dig.



Sluta inte kämpa!

Många kramar

${CommentAuthorLinkIf}

2012-03-13 kl.11:41:37

Sv: Det problemet hade jag förra veckan. Det är verkligen ett minus med starten på våren! Vågade knappt ens gå ut. Haha, jag säger detsamma! Fler borde vara som oss tycker jag.



Åh va glad jag blir! Tack så mycket sötnos! :D

Legg igjen en beskjed!