DITT NAVN HER



Tjugofemte mars

2012-03-25 @ 16:55:34 i En del av vardagen |


Imorgon åker vi till London, det har varit lite problem med resan men till slut har det löst sig. Inväntar min vän Liza nu, vi ska spela L4d precis som förr. Det var väl allt för den här gången, nu lär det dröja några dagar tills jag skriver igen. Ha det fint. T.


Tjugoförsta

2012-03-21 @ 21:13:18 i Ledsenheten och tankarna |

Ikväll gör mitt hjärta ont och på mammas begäran får jag inte vara ensam just nu. Det är en ganska bra begäran ändå och jag går med på det frivilligt, för min och alla i min närhets skull. En underbar och älskad pojke på 6 år fick trösta mig ikväll då jag grät, han verkade så orolig men nu har jag försäkrat honom om att allt är okej. Min älskade lillebror, han har fått stå ut med för mycket drama i fyra år men är fortfarande helt oförstörd och jag hoppas att han aldrig kommer gå sönder. Jag hoppas att ingen av mina bröder kommer behöva må såhär. För första gången på länge fick mamma tillåtelse att hålla om och trösta mig, det känns bra för nu kanske hon förstår att jag inte avskyr henne och att jag faktiskt behöver henne. Folk borde få veta oftare hur mycket de betyder för en. - Imorgon kanske det inte går särskilt bra i skolan men dit ska jag i alla fall. Nu är jag trött. Hejdå.


Nittonde mars

2012-03-19 @ 20:38:52 i Ledsenheten och tankarna |


Den här dagen är en sorgsen dag, jag sörjer någonting men vet inte vad. Har känt för att gråta hela tiden men jag verkar ha gråtit för mycket genom åren då jag nu för tiden nästan aldrig kan. Det hade varit skönt att gråta ut det som gör ont i stället för att fortsätta bära omkring på det eller ta ut det över sin kropp. Just nu vill jag bara åka bort och vara försvunnen i ett år eller så, ta med mig ett fåtal personer som verkligen behövs i mitt liv och sedan försöka leva helt annorlunda. Fast att bli fri från sina känslor bara för att man flyr från sitt liv kanske inte är möjligt. Nå, nu ska jag fortsätta med städningen. Trevlig kväll osv.


Artonde mars, daddy's leaving out the back door

2012-03-18 @ 16:49:43 i Ledsenheten och tankarna |

Sitter vid våran stationära dator för en gångs skull, lyssnar på Hole, skrollar igenom Tumblr och planerar att antingen städa eller börja plugga. Jag orkar egentligen inget av det. Under den här veckan har jag insett att mitt humör har börjat gå upp och ner rätt så ofta (igen). Det kan vara okej ett tag, sedan sjunker det och ledsenheten infinner sig och stannar kvar ett tag. Då och då blir jag irriterad över ingenting, sen kommer apatin tillbaka. Så hur jag mår har jag ingen som helst aning om, om jag har blivit bättre eller på ett annat sätt bara blivit sämre. Förvridna varelser och demoner har jag i alla fall sluppit se under några månader nu, vilket är en positiv förändring efter så många år. Känslan av dem kvarstår, men en dag kanske jag kan bli helt lämnad ifred. Mamma, Tomas och mina bröder behöver inte längre leva med någon som får vredesutbrott varje dag. Ilskan var riktad mot helt fel personer och innerst inne visste jag det, därför tog jag beslutet att möta mina misshandlare igen och kasta över allt hat till dess ägare. På så sätt har jag lyckats förbättra mitt liv en aning. Ni är åtminstone borta nu, den här gången är det för alltid.


Femtonde mars, jag älskar hundar

2012-03-15 @ 21:27:49 i Foto - Video - Övrigt |


Bildkälla; http://tumblr.com


Fjortonde mars, hemma

2012-03-14 @ 17:12:38 i En del av vardagen |


Har ändrat designen nu, det blev inte perfekt men jag orkar inte fixa till allting idag. Snart tänker jag fortsätta och plugga som tidigare under dagen, tog en paus i en halvtimme då jag åkte hem från mormor. Imorgon har min klass en friluftsdag men det hindrar min hjärna mig ifrån, så det blir ännu en dag i klassrummet. Jag har inget emot det, pluggandet känns så oerhört viktigt.


Trettonde mars

2012-03-13 @ 21:43:35 i En del av vardagen |


Det har varit en otroligt blåsig dag, alla trottoarer är dessutom täckta av is så det är inte särskilt trevligt att vara ute och promenera en dag som denna. Vad som är positivt är att värmen har börjat komma tillbaka, tyvärr innebär det då att jag måste sluta med långkalsonger snart och då blir nästan alla mina byxor för stora och obekväma. I England, om mindre än två veckor, ska jag spendera alla mina pengar på böcker, några anteckningsblock, en jacka, byxor, tröjor, underkläder, sockar och en hel del annat som jag annars är för sparsam för att köpa. Idag fann jag en bok med information om Londons sevärdigheter, shopping etc. Funderar på att köpa den, så att resan kan bli så fin som möjligt. Ifall någon som varit i London ser det här inlägget får personen hemskt gärna lämna en kommentar och tipsa om vackra platser, resturanger, affärer eller liknande. Hur kan man göra för att sluta vara så exalterad när det fortfarande är länge kvar tills det man längtar till faktiskt inträffar? Känslorna har jag känt till och från sedan innan vi ens bokade biljetterna, det börjar vara outhärdligt. Dessutom är jag den enda som är full av exaltering, alla andra säger att de "sparar det tills vi åker". Hur är kan man spara på sina känslor? T.


Tolfte mars

2012-03-12 @ 18:39:52 i Ledsenheten och tankarna |

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva men jag vet inte längre hur man gör. Skrivandet är allt jag kan och om den förmågan försvinner så är jag ingenting, då blir jag ingenting. Vi får se hur framtiden ter sig, om den är vacker och underbar eller om den ens existerar. Jag skulle vilja hoppas på att allting blir helt perfekt, men eftersom saker hittills inte gått som tänkt så är det svårt att vara positiv till något som känns så långt bort. Den intensiva sorgen har funnits sedan slutet av min tolvårstid och det här året ska jag fylla sjutton, är det möjligt att ledsenheten på något sätt blivit den jag är, som om det vore en personlighet? Vad dumt det låter. Det är bäst att jag avslutar, hejdå. Bild; Tumblr.




Elfte mars, mina pojkar

2012-03-11 @ 15:14:52 i En del av vardagen |


Bilden får mig att komma ihåg en del av helgen, så just nu känner jag inte att jag behöver skriva ner vidare mycket om den då det är jobbigt att försöka komma ihåg allting. Melodifestivalen var igår (som de flesta vet), det är som tradition för mig att se den trots att musiken bara blir sämre för varje år. Loreen var duktig och jag hade blivit besviken ifall hon inte hade tagit hem segern, det känns som att om något av bidragen skulle kunna vinna i Baku så är det hennes. Nu fick jag det att verka som om jag är mer insatt i tävlingen än vad jag egentligen är, det är inte så värst viktigt egentligen. Det viktigaste denna söndag är att plugga och att fokusera på att inte plugga för mycket, annars finns det ingen ork till morgondagen har jag insett. Nu hade jag gärna velat skriva annat än det här och skolarbete, det finns en del tankar som skulle behöva komma ut. Tyvärr har jag som vanligt ingen ork för nedskrivande av tankar, så jag avslutar här. Hejdå, du som läser.


Åttonde mars

2012-03-08 @ 19:15:10 i Ledsenheten och tankarna |


Nej, det kanske inte blir nedskrivet varenda dag men när jag väl skriver annat än skolarbeten så lär det bli om dagarnas händelser, tankar etc. Det hade varit underbart att inte behöva stressa, att inte känna mig pressad och utbränd hela tiden. Personlig skrift går efter skriften till skolan, jag vill inte misslyckas mer. Skolan går före mitt eget välmående, det är sexton veckor kvar tills jag kan börja fokusera på mina egna behov istället för att ständigt plågas av tankarna om misslyckanden. Hjärnan får arbeta med alldeles för mycket, egentligen borde jag stänga av allt det personliga som finns där och sedan slå på autopilot så att jag bara kan vara ett tomt skal. Fast sen är det ju så att något sådant är omöjligt, för det måste man helt släppa kontrollen om sig själv. Har ingen ork att tänka efter om denna torsdag så jag kan lika gärna glömma bort allt som har hänt, morgondagen följer ändå samma mönster. Jag kommer driva mig själv till vansinne om jag fortsätter såhär. -Tumblr.


Sjätte mars, Rozzens nos

2012-03-06 @ 22:16:07 i Ledsenheten och tankarna |


För att kunna komma ihåg dagarna bättre så kommer jag börja försöka skriva lite påminnande saker om dagarna varenda dag då mitt minne är så pass dåligt att det ibland inte ens går att komma ihåg vad jag har sagt tio sekunder efter att orden kommit ut ur munnen. Folk lär tycka att det är otroligt tråkigt att läsa om det, (trots att bloggen redan är tråkig) men för tillfället känner jag inte för att skriva för någon annan än mig själv. Statistiken har ändå börjat gå neråt sedan skriveriet blev mer inaktivt, möjligtvis är det bättre med färre läsare just nu. Dagens positiva memo: Idag har jag haft teknik, lärde mig att konstruera sladdar till motorvärmare osv. Sedan har jag fått måla med akvarell igen och fick en komplimang om att min målning påminde om ett av Vincent van Gogh's verk. Förhoppningsvis var det beröm men det kan mycket möjligt vara tvärtom. Akvarellfärg är hur som helst fint, en timme går fort medan jag får använda mina favoritfärger utan att tänka och blanda ut dem till olika nyanser. Trots min oförmåga att vara konstnärlig/duktig på att måla/rita/vad som helst så känns det på något vis lugnande att bara sitta tyst och använda mig av färgerna.




Femte mars, om jag var fri

2012-03-05 @ 19:18:05 i Ledsenheten och tankarna |

Om jag inte hade social fobi skulle jag.. Umgås med människor, shoppa inne i centrum, åka buss oftare, prata i telefon med vem som helst, äta på resturanger, se filmer på bio, vara utomhus mer, inte gå gymnasiet på distans, gå den rätta gymnasielinjen, slippa en del av ångesten, ta för mig mer, prata mer, kunna vara i skolmatsalen, inte känna mig så ensam, inte vara lika rädd för avvisning, kunna behandla mina vänner bättre, inte ha panik vid folksamlingar, ha ett bättre liv, kunna få bättre betyg, redovisa etc. Även om allt annat tar en paus så finns du alltid kvar. Varför?


Femte mars

2012-03-05 @ 14:56:51 i Ledsenheten och tankarna |

Lovet är slut och det är tre veckor kvar tills vi lämnar landet, tre veckor kvar tills jag förmodligen kommer sitta i London och äta en kycklingburgare från Burger King med den bästa personen jag vet. Vi 'firade' två år tillsammans igår, fast det riktiga firandet skjuts upp tills vi anländer i England, det blir kanske roligare så. Jag tror att den här resan kommer göra mig gott, ge mig lite positivitet och en aning mer hopp om framtiden. Den kanske kan ge mig orken att fortsätta kämpa trots stressen och den psykiska och fysiska smärtan. Nu kan jag tänka lite klarare och det känns inte riktigt som om jag ligger döende på botten längre, känslorna har varit värre förut men självklart kommer de tillbaka igen någon gång, så som de alltid gör. Naiviteten över att ha övervunnit min sorg har försvunnit sedan länge, jag har slutat hoppas och försöker att klara av så mycket som möjligt medan den fortfarande håller sig borta. Apatin är numera min vän, då glädjen aldrig stannar kvar. Det hade varit så fantastiskt om jag kunde vinna det här och sedan helt gå vidare i livet, leva det fullt ut utan paranoian, ångesten och depressionen; om jag kunde känna mig lycklig och trygg tills mitt liv tar slut.


Andra mars

2012-03-02 @ 14:19:08 i Foto - Video - Övrigt |