ditt navn her



Artonde april

2012-04-18 @ 19:55:36 i Ledsenheten och tankarna
Ibland känner jag mig bara så ensam och missförståd, sådär som folk säger att alla tonåringar känner sig. Känner sig verkligen alla tonåringar såhär ensamma och sorgsna? Idag har tydligen gymnasieskolan i Torsås ringt upp min mentor och det verkar visst inte omöjligt att jag kan få börja där till hösten, även om jag inte har 170 poäng. Bara jag har godkänt i ämnena och möjligtvis kan skicka in ett läkarintyg på att jag är friskare nu och kan sköta vardagen helt okej. Nyligen har jag skrivit ner saker till min psykiatriker som jag träffar om två veckor, jag vet inte riktigt om brevet kommer visa något tecken på en förbättring. Det känns inte bättre. Nå, jag klarar ju av att plugga nu för tiden i alla fall. Kanske det duger för att bli godkänd till skolstarten? Problemet nu är att jag måste börja stressa med skolarbetet igen för att hinna, jag tvivlar stort på att jag kommer klara det utan att drabbas av ett nervöst sammanbrott. Det hade varit så skönt om jag hade kunnat gråta ut hos någon just nu.

${CommentAuthorLinkIf}

2012-04-22 kl.22:30:31

kommer du komma ner och kolla på skolan något? eller typ till skolstart? vore ju kul att ses isf!

Legg igjen en beskjed!