ditt navn her



Nionde april

2012-04-09 @ 14:37:41 i Ledsenheten och tankarna
Jag känner för att hoppa av skolan och inte göra någonting av mitt liv, som att bara ligga hemma i sängen och gråta varje dag eller att sova bort hela dagarna. Nu har jag börjat tappa massor av hår igen och jag har ännu inte lyckats få i mig någon riktig mat sedan lunchen igår, det är jobbigt när aptiten är borta och man bara blir hungrigare. Då blir det istället att jag tar en maräng eller så, då och då. När jag väl vill äta så kan jag inte och när jag inte ville så kunde jag. Varför ska det vara så svårt? Inte bara med aptiten, jag menar nästan allt. Vad är det för fel med min hjärna, varför måste den alltid vara så eländig? Under nätterna tvingas jag drömma om personer som dött, att de överlevde trots tågets dödlighet, att de lyckats komma tillbaka från de döda eller att de helt enkelt valde att inte avsluta sina liv. Jag förstår inte varför jag blir så berörd av döden, varför personerna alltid dyker upp i mina tankar. Döden har varit en stor del av mina tankar sedan jag var ungefär fyra-fem år, det var plågsamt då och det är lika plågsamt nu fast på ett helt annat sätt. Det är väl på grund av tanken på att folk försvinner för gott som det känns så jobbigt, att de försvinner från sina familjer och vänner även fast de kanske egentligen inte ville försvinna. Jag sörjer er allihopa.

Legg igjen en beskjed!