DITT NAVN HER



Tjugonionde september

2011-09-29 @ 22:11:47 i Ledsenheten och tankarna |

Jag vet inte riktigt vem eller vad jag är. Känner som att denna behandling med Litium borde börja snart, blodproven borde gå fortare att analysera. Det känns otrevligt att inte veta vem jag är, att ibland känna som att det inte ens är jag som reflekteras i spegeln. Det är en konstig känsla att känna som att det är någon annan varelse man ser då man ser sig själv. Men att inte känna igen mig själv är inte det största problemet just nu, jag kan egentligen inte säga vad som är värst för att det är omöjligt att bestämma. 'Vad är det som är jobbigast?' Hur jag mår. 'Vad är det jobbigaste med det?' Allt. Men det svaret räcker aldrig för att förklara.


Tjugosjunde september, skola & Kina.

2011-09-27 @ 19:17:24 i En del av vardagen |


Han har fått mig att vilja åka till Kina. Trodde inte att det var så billigt som det är.
Idag har jag fått en tid hos studievägledaren tills nästa fredag, ska höra lite om vilken linje som skulle passa bäst och vad för betyg som behövs. Skolan går rätt bra, även fast orken oftast inte finns där så tar jag mig dit och det känns faktiskt väldigt duktigt. Håller på med den sista uppgiften i svenska före det nationella provet jag ska göra, sedan får jag slutbetyget i ämnet. Matten går bra, engelskan går bra. Det blev dock bara en timme i skolan idag. // weheartit //


Tjugofemte september

2011-09-25 @ 15:10:56 i Ledsenheten och tankarna |

Jag avskyr dessa dagar, söndagar. Tiden går för fort igen, eller så är det för mycket som händer fastän folk inte kan se det. Det är svårt att se då det är osynligt, då det bara existerar på insidan. Det känns som att min födelsedag inte riktigt är värd att fira i år, för att det inte finns någonting att fira. Ett år har då gått sedan min femtonde födelsedag var, sedan dess har det inte blivit några riktiga framsteg, för det mesta endast bakåtfall. Det finns mer att sörja än att fira, vad har jag åstadkommit under ett år? Åtminstonde har jag lyckats bli ett år äldre, det är väl kanske något som man kan fira. Jag existerar fortfarande fysiskt i världen, men stark på något sätt, är jag inte.


Tjugoandra september

2011-09-22 @ 20:05:32 i En del av vardagen |


Det hade varit fint med ett uppehåll i regnet ett tag, det är tråkigt när jag är ensam. Kim var vänlig idag och hämtade mig från Luleå, skjutsade mig till Gammelstad, väntade på mig i en timme och sedan skjutsade han hem mig/oss till byn. Har varit och tagit blodprov inför starten med Litium, fick vänta i en evighet på någonting som jag avskyr. Det är konstigt att blodprov är så hemskt. Kollade blodtrycket, vägde mig, vart besviken, vet inte. Jag känner mig less på att vara ledsen, ser inte heller fram emot de första veckorna med medicinen.


Tjugonde september, 1 1/2h.

2011-09-20 @ 20:22:45 i Antidepressiv behandling |

Det kändes otroligt konstigt att stå där framför dörren till barn -och ungdomspsykiatrin ännu en gång, efter dessa månaderna. Sedan gick jag in, sa mitt namn, satt ner, väntade. Alltid när jag ska prata med någon inom psykiatrin så fungerar inte mitt ansikte normalt, det spelar ingen roll om jag känner mig nere, jag ler hur som helst. Det är inte ens med flit, det bara blir så och det känns fel. Det är nog utav nervositeten förmodligen, över att prata. Någon minut in i samtalet fick jag en panikattack, försökte att inte kvävas ihjäl och allting kändes så hemskt då det skedde inför en annan människa, även fast hon om någon är en som förstår. Grät, slutade, började igen ett tag senare. Lutar visst åt bipolär sjukdom, det är väl någonting som man helt får veta då jag börjar med Litium. Så det är vad som blivit idag, det från mitt huvud hör till depressionen. Medicin uppdat: Litium & höjd dos på Theralen.


Nittonde september

2011-09-19 @ 20:53:14 i En del av vardagen |

Älskar hur glada hundar blir när man kommer hem igen, efter att ha varit borta i några timmar.
Har varit i skolan, träffat pojken ett litet tag, nästan somnat, åkt till mormor, nästan somnat, åkt hem, ska sova. På onsdag är det arbete hemma som vanligt, så imorgon sover jag inne i staden, imorgon vet jag inte hur jobbigt det blir men jag tänker klara av det. Försöka. Det känns jobbigt att prata, även om medicinerna. Det handlar ändå om samma sak, mig och mitt huvud.


Artonde september

2011-09-18 @ 11:35:00 i En del av vardagen |

Helgen har varit trevlig, så som den brukar vara. Igår var det norrsken och jag försökte fota det, men kameran vägrade fokusera så det fick bli en redigerad bild på en hand uppsträckt mot himlen istället. Innan mina "fånga norrskenet"-försök, så lagade jag bolognese och senare på kvällen blev det att vi bastade. William åkte vid tio imorse för att övningsköra, och jag ska baka cupcakes med mina bröder till Tomas födelsedag som är nu på tisdag. Ska även till min bup-läkare på tisdag, förhoppningsvis. Får se hur det går, det var någon månad sedan senaste gången.


Femtonde september

2011-09-15 @ 20:05:21 i Antidepressiv behandling |

Jag vet inte riktigt vad som händer just nu. Mamma föreslog i alla fall någon annan psykolog istället för att jag ska behöva börja prata hos BUP ännu en gång, någon mer som kan skriva ut medicinerna. Men jag vet inte om jag är redo ännu, om jag ens någonsin blir det. Har hur som helst tänk börja med någon av de gamla medicinerna. Seroquel eller så, antipsykotisk och en aning antidepressiv i ett. Det var nog det största misstaget, valet att sluta med just den. Den fungerade faktiskt någorlunda, märker jag nu efteråt. Alla fungerade någorlunda, men det är väl svårt att inse just då man har dem och har haft under en så lång tid. Saknar även att kunna somna på kvällarna utan problem, att kunna slappna av på riktigt, att även slippa den där rädslan. Det är svårt att leva när man blir begränsad av sin rädsla, rädslan av att se saker och rädslan över att vara förföljd. Patetiskt är hur det känns, så otroligt löjligt och patetiskt. Sexton år om mindre än en månad, och ännu klarar jag inte av mig själv.


Fjortonde september

2011-09-14 @ 11:48:18 i Ledsenheten och tankarna |

Har jag helt tappat min trovärdighet, när slutade det att spela någon roll?
Det kanske har gått för lång tid, kanske är allt hopplöst. 1. Försöka lite till | 2. Sen ge upp.
Förstår att ni kanske ledsnar på min pessimism, eller så roas ni av den. Nej, tänker inte be om ursäkt.


Trettonde september

2011-09-13 @ 14:13:35 i Ledsenheten och tankarna |

Det spelar ingen roll om jag tänker 'Den här dagen kommer bli en bra dag', för det slutar ändå med att den går åt helvete. Dagen började bra, men självklart fortsatte den nedåtgående spiralen neråt och allt blev hela tiden värre. Det är slut med försöken att vara positiv, att tänka positivt.
Jag hade bara verkligen behövt någon idag.



Elfte september, 2001.

2011-09-11 @ 13:54:08 i Ledsenheten och tankarna |

Jag ser människor som valt att falla från byggnader istället för att falla med dem.
Två byggnader som brinner och sedan rasar ihop.
Det är fortfarande lika hemskt, den kommer alltid att vara lika hemsk. Världen.

(Alla mina bilder har fel storlek just nu, texten är konstig osv. Fixar det någon annan dag.)



Nionde september, varför be om ursäkt?

2011-09-09 @ 11:48:55 i En del av vardagen |

Har haft en väldigt lugn dag i skolan. Började halv nio, slutade kvart i elva, och innan jag slutade så hann jag göra lite engelska och lite matte. Klockan två går jag till Coop, och efter det åker jag och William hem till byn och spenderar helgen där. Det blir fint och bra och allt, får även träffa hundarna igen och vi får vara ensamma tills imorgon. Det var allt jag hade. Förlåt igen för dessa uppdateringar.


Sjunde september, en dum.

2011-09-07 @ 20:43:40 i Ledsenheten och tankarna |

När jag tänker på andra som är drabbade av depression, paniksyndrom och ångest, samt vet deras historia och förstår anledningarna till att de mår som de gör, så kan jag inte sluta fundera och känna mig otroligt dum. De har blivit fysiskt misshandlade, utnyttjade, mobbade och förlorat viktiga människor till döden. Vad har jag för anledning, varför mår jag såhär?


Sjunde september

2011-09-07 @ 15:16:29 i En del av vardagen |

Har skolarbete hemma (hos mormor) imorgon, och på fredag slutar jag skolan vid elva. Sedan tar jag bussen ut till byn igen, träffar alla mina bröder, väntar tills lördag. Mamma och Tomas kommer hem från New York, har med sig presenter och jag ska laga middag till hela familjen, men har ingen aning om vad än. Förmodligen pasta. Alla mina uppdateringar om dagen blir så konstiga, ber om ursäkt. Behöver mer tips om filmer, även serier. Var vänlig meddela mig via kommentarsfunktionen här nedan, tack.


Sjätte september, tack.

2011-09-06 @ 22:00:57 i Ledsenheten och tankarna |

Förlåt till alla er som känner er mindre värdefulla, pga mig. Förlåt för att jag får er att känna som att ni inte betyder någonting, som att jag inte tycker om er, som att jag inte bryr mig, som att ni inte är vackra och/eller som att ni inte räcker till. Förlåt för att jag inte är allt det som jag behöver vara för att räcka till och förlåt för att jag inte är allt det som jag måste vara för att vara bra nog. Förlåt för allting.

Det blir aldrig att jag klarar av att ses, knappt att svara i telefon. Självklart känner folk som att de inte betyder någonting då, som att de inte spelar någon roll. Jag önskar att jag kunde fixa allting nu, så att allting skulle kunna bli bra igen och så att ni skulle få någonting tillbaka för att ni orkat och alltid funnits kvar. Jag försöker, men det går inte vidare bra alls, och förlåt för det. Detta involverar alla vänner, all släkt, alla som försöker att hjälpa. Mest vill jag säga förlåt till min familj, inklusive min William. Jag älskar er.


Fjärde september

2011-09-04 @ 18:40:48 i Ledsenheten och tankarna |

Blir väldigt frustrerad över hur mycket sämre det blir med tiden. Förut gick det att skriva när som helst, om allting som behövde bli skrivet. Allting behöver fortfarande bli skrivet, utskrivet, men det går inte riktigt. Ingenting riktigt fungerar, jag fungerar inte. Jag kan inte vara ensam längre, vill men vågar inte. Så vill, vill jag nog inte. Hur slutar man att se saker som skrämmer en, saker som man inte kan avgöra om det är där eller om det är i ens huvud ? Jag vill bara få det att sluta,
hade möjligheten, kastade bort den. Jag var dum.


Första september

2011-09-01 @ 22:51:21 i En del av vardagen |


Blomma, Milow, blomma. Är hos mormor, mår rätt så dåligt, fysiskt. Psykiskt; nollställd.
Orkar inte riktigt hela denna långa, korta, jobbiga, konstiga vägen.