DITT NAVN HER



Trettionde november, katt på diskbänk

2011-11-30 @ 20:21:25 i Foto - Video - Övrigt |



Tjugonionde november

2011-11-29 @ 18:06:19 i Antidepressiv behandling |

Dosen för Risperdal blev höjd men det är inte säkert huruvida jag ska fortsätta med den eller inte, läkaren ska ta upp mitt 'fall' med andra läkare och specialister under en konferens som hålls nästa vecka. Mötet idag kändes jobbigt, jag har gått omkring med panikångest i två dagar nu och det blev bara värre under den där timmen. Jag känner inte för KBT nu alls, känner inte för att prata och jag känner mig bara hopplös. Sen har jag även mått illa konstant sedan kvällen igår så det blev ingen skola idag heller, den här månaden blir det nog inget studiebidrag vilket tyder på ännu ett misslyckande men jag orkar inte bry mig längre.


Tjugoåttonde november

2011-11-28 @ 09:44:38 i Ledsenheten och tankarna |


Praktiken är borttagen och imorgon är det möte för medicin och KBT hos Bup. Jag vill kunna, men kan inte.


Tjugosjunde november, en aning onödigt

2011-11-27 @ 12:25:38 i En del av vardagen |

Det är första advent idag och jag tänker spela Rollercoaster Tycoon 3 hela dagen. Är lite nervös inför tisdag också, det känns som att det kommer gå dåligt och bli konstigt. Det verkar inte vara någon storm i Sverige som nyheterna sa att det skulle vara, åtminstone inte här i Luleå. Snön skulle även ösa ner men ingen snö finns här heller, det är lite tråkigt, det känns inte som att det är första advent.


Tjugosjätte november

2011-11-26 @ 20:01:58 i En del av vardagen |

Sömnen var inte så bra inatt heller, åkte in till staden vid fyra imorse, sen hem vid femton. Hur gick praktiken i fredags? Jag fick behålla mina egna kläder första dagen, det var bra. Efter en timme blev jag slagen och fortsatte vara rädd resten av dagen, det blir nog att stanna och arbeta själv i skolan för min del hädanefter. //
Nu är det massor av människor på mamma och Patrik's fest, jag lyckades stanna där i en timme som bestod av att låsa in mig på toaletten i nästan en halvtimme och att försöka dölja rädslan för alla människor under den andra halvtimmen. Resten av kvällen blir spenderad med hundarna, datorn, tv'n och förmodligen en hel del Cola, kanske pluggar lite engelska eller matte också. Det känns underligt att vara ensam en lördagskväll.


Tjugofjärde november

2011-11-24 @ 20:59:20 i En del av vardagen |


Min älskade William bjöd ut mig på resturang idag, det var trevligt, så som det alltid är. Imorgon ska vi börja arbeta inför lördagens 40-års fest och på lördag ska vi servera och möta massor av finklädda människor, jag får hoppas på att jag klarar av det. Det blir som en välbehövd träning på att möta folk och försöka hålla mig lugn. Imorgon ska jag även påbörja praktiken på Tunastrand och har inte hittat någon lösning för de där kortärmade tröjorna, det känns som att de kommer se mig som orespektabel och sedan be mig lämna arbetsplatsen. Får de göra så? Det är försent för att kunna göra något åt hur jag ser ut i t-shirt, men efter tre år borde jag egentligen ha lämnat det här "dölja allting"-stadiet. Kanske jag bara borde låtsas som ingenting trots att jag vet att många kommer undra. Paniken över betygen har lagt sig nu och praktiken kommer att pågå tills jul, nästa vecka ska jag göra fyra prov i engelska och snart är jag helt färdig med religionen, så då kan man sätta betyg på det med. Förstår inte hur jag klarar av att göra klart ett religionsarbete på bara två dagar, hur orken finns där när jag knappt sover. Det är för mycket att sitta hela dagen och skriva utan rast men det har inte min hjärna insett än, arbetet blir gjort och det är positivt. Jag känner mig näst intill manisk.


Tjugoandra november och The Used

2011-11-22 @ 21:23:06 i Ledsenheten och tankarna |


Det finns så mycket just nu som jag inte orkar med och helst av allt bara vill försvinna ifrån, däribland KBT'n och praktiken, inget av dem har ens börjat men det finns ingen ork att gå igenom dessa jobbiga saker just nu. På tisdag blir det tydligen, kanske, ett tredje möte. Först läkaren hos Bup, sedan kognitiv beteendeterapi hos Bup och efter det KBT ännu en gång hos någon privat psykolog. Jag känner inte för att göra någonting. Ännu en gång känns det som att för mycket händer och tiden går för fort, jag hänger inte med i mitt egna liv. Medicinen har inte heller börjat hjälpa mot paranoian, först och främst var jag orolig över att gå ut pga misstanke för utomjordingar och sedan var jag livrädd för min skugga för att den då verkade tillhöra någon annan konstig varelse som jag inte kunde se. Allting verkar så dumt och löjligt efteråt, men sedan sker samma saker om och om igen och allt är lika verkligt varenda gång, jag önskar att det bara kunde försvinna någon gång. Det har varit svårt att andas idag och jag har inte mått vidare bra, får hoppas på bättre imorgon.


Tjugoförsta november

2011-11-21 @ 20:21:00 i Antidepressiv behandling |


Det gick inte vidare bra med sömnen inatt så det blev ingen skola idag, for istället hem till mormor och arbetade och jag blir kvar här tills på onsdag. Bup har ringt, dosen av Risperdal blev höjd och jag ska dit på tisdag nästa vecka för samtal med läkare och sen ett annat med läkaren och den som ska leda KBT-mötena, hur nu de mötena ska lyckas fungera då jag redan har insett att jag inte kommer kunna prata ingående om vad jag gör mot mig själv. Terapi och jag har aldrig riktigt fungerat ihop men det är bara att hoppas på att det fungerar den här gången, för vad annars kan jag göra förutom att bara ge upp helt? Jag känner att jag har ett ansvar att fortsätta kämpa för de som bryr sig om mig, trots att jag egentligen nästan har gett upp helt om att bli fri från detta då inget har fungerat. Snön är borta förresten, nu är det bara kallt och mörkt ute. Det är trist.


Tjugonde november, hockey

2011-11-20 @ 20:08:24 i En del av vardagen |


Jag blev medbjuden av William's familj igår att från en egen lounge se Luleå hockey spela, jag var en viktig person för en kväll och det kändes trevligt. Senaste gången jag var på plats och såg hockey var i sjunde klass, under en tid var jag jämt och såg olika hockey och basketmatchet. Den bästa gången var igår, trots förlusten.

Ångesten befinner sig här just nu, försöker att ignorera den men känslorna känns ännu mer förvirrande då. Jag tror inte att jag tänker låta mig läggas in på avdelningen igen trots att min impulsivitet skrämmer mig, jag är ju ändå fortfarande vid liv. Risperdal känner jag ingenting av ännu, inte ens någon bieffekt. Är det vanligt? Med Seroquel blev jag helt borta och höll på att bli överkörd av en bil på grund av det. Det spelar ingen roll egentligen, jag försöker att inte tänka så mycket på medicinerna under dagarna, svårare blir det när ensamheten slår in och tankarna bara forsar in. Nu ikväll har jag lagat lasagne, gjort tzatsiki och sett en dokumentär om Beethoven, jag önskar att jag också kunde vara lika begåvad som han var men är man inte född med det så är man inte, helt enkelt. På fredag börjar min praktik och jag är orolig över de kortärmade tröjorna som jag ska vara tvungen att bära varje torsdag och fredag fram till jul. Det blir skrämmande och ovant men jag får tvinga mig själv att stå för allting som jag har gjort, det är nog dags att börja ta mitt ansvar.
Uppdat: Det snöar för första gången i år. En månad & fyra dagar kvar till jul. ♥


Sjuttonde november

2011-11-17 @ 20:47:21 i Ledsenheten och tankarna |

Känner för att orka, men orkar inte. Fick MVG på ett prov i svenska men konstigt nog glädjer det mig inte alls, det känns som att det inte spelar någon roll längre, jag bara skriver. Det känns som att allting blir fel och som att alla besluten som jag lyckas ta ändå aldrig blir rätt, ingen verkar hålla med. Hela jag är fel, mina tankar är fel, mina ord är fel, ansiktet, kroppen och allting verkar helt enkelt vara otroligt fel. Det har inte heller blivit mycket sömn inatt, vaknade vid 04:40 och kunde inte somna om. Sömnen är också fel, trodde att Risperdal skulle göra mig lika sömnig som med Seroquel men så blev det inte. Varför är allt med mig så fel just nu? Väntar in en ny tid hos Bup till nästa vecka och jag borde börja bli mindre impulsiv snart.

Imorgon vill jag stanna hemma och ligga i sängen fram tills jag faktiskt orkar att börja dagen och sen ha en jättefin fredag med den finaste i världen. Så blir det inte för att jag måste åka till den blivande praktikplatsen och se mig omkring fastän orken att praktisera inte finns kvar längre. Resten av fredagen kanske blir fin ändå.
Tänker i alla fall försöka skaffa tid för röntgen snart, det känns som att något är fel.


Sextonde november

2011-11-16 @ 21:15:58 i Ledsenheten och tankarna |

Jag mår så dåligt att jag mår fysiskt illa och orkar inte riktigt att ändra mitt dåliga beteende för tillfället, orkar inte heller berätta någonting som folk inte vet. Känner inte heller för att åka till skolan imorgon och sitta vid mitt bord för att jag upptäckte att en död spindel hänger i sin egna tråd precis där bredvid. Varför ber jag inte någon att ta bort den? För att man skulle tycka att jag är ännu löjligare då jag inte ens vågar vara nära en död spindel. Det borde nog anses vara ännu löjligare då man är mest rädd för sig själv, för en person borde ju kunna ha kontroll över sig själv och inte behöva andra som kontrollerar en. Jag vill inte vara en person som är rädd för sig själv men kanske är jag själv det hotet som jag ständigt ser mig omkring för. Det värsta är att jag alltid varit fantastisk på att låtsas och nu för tiden gör det automatiskt för att slippa prata om det, hur mycket jag än önskar att allting gick att berätta för att kunna bli hjälpt eller bara för att göra folk medvetna.
Har skrivit om islam idag och skaffade en tumblr för att vara häftig. God natt.


Femtonde november, medicin

2011-11-15 @ 22:17:45 i Antidepressiv behandling |

Var helsäker på att en man gick efter och tänkte knivhugga mig idag, blev livrädd och efter ett tag vände jag mig om och upptäckte att han måste ha gått åt ett helt annat håll. Det känns så löjligt att vara paranoid hela tiden, folk förstår inte. Folk säger att det inte är någon som är efter mig och att det inte är något farligt där ute, jag är rädd bara för att utsätta mig för det. Vad gör man när det inte ens känns säkert att vara i sitt egna hem? Faran finns inte bara utomhus, den tar sig in överallt och faran är en hel bunt av olika faror. En sort kan gömma sig utomhus, en sort kan gömma sig inomhus och en sort kan jag se, men vilken sort som är värst av dem går inte att avgöra. Från och med idag slutar jag att ta Voxra, imorgon byts den ut mot Risperdal, tror jag det var. Kanske kan den hjälpa bättre än vad Seroquel gjorde. På torsdag får jag samtal av Bup igen om något jag inte vet, medicinen är hur som helst klar och jag ska påbörja KBT snart, ska försöka i alla fall. Det finns inget att förlora nu, jag kan åtminstone hjälpa mig själv genom att låta någon annan försöka hjälpa mig.

Om en månad är det nio dagar kvar tills julafton (haha), därav en bild på en söt hund vid vad som ser ut som en julgran. Hundar är fina och jag längtar. - weheartit


Fjortonde november

2011-11-14 @ 19:36:59 i Antidepressiv behandling |

Det blev ingen skola idag. Tog sen fel buss till stan och kom en halvtimme sent till Bup där jag satt i nästan 1,5 timme. Blev prat om att sätta in Seroquel igen, höja dosen på Voxra och sätta ut Voxra helt, KBT-behandling och inläggning på psyk. Hon kom inte fram till någonting om medicinen och hon skulle ringa till avdelningen och höra om platser, så hon ringer mamma imorgon och då fortsätter väl frågan om medicineringen. Allting som blev bestämt var väl om KBT-behandlingen och att jag bör starta så snart som möjligt. Det känns ganska konstigt och förvirrande just nu, jag kan inte fatta några riktiga beslut alls och överlåter allting till läkaren.

Jag behöver inte vara ensam imorgon, mamma vill skjutsa mig till mormor i Luleå då hon åker till sitt arbete som är i Boden, vilket blir en extrem omväg på ca trettio minuter. Vid åtta tar jag taxin till skolan och tänker jobba ännu bättre med religionen, sen sover jag i staden så som jag brukar göra på tisdagar. / God kväll.


Trettonde november

2011-11-13 @ 14:43:20 i En del av vardagen |


Jag har haft en riktigt bra helg, har skrattat så mycket att jag börjat gråta. Vi hade huset för oss själva från sjutton till halv två, såg på zombiefilmer och lagade bolognese, satt i soffan och skrattade åt löjlig skrift. Även fast det blev några tårar av den sämre sorten där mot kvällen så blev jag gladare till slut. Det finns inget bättre än att vara med dig. || I veckan hann jag göra två nationella prov i svenska, läsförståelse och en uppsats. Uppsatsen borde ha gått bra då det handlade om att skriva på ett visst sätt som jag faktiskt är van vid. Imorgon ska jag (äntligen) till Bup för medicinuppdatering, tycker inte riktigt om den tiden på dagen som mötet är, men jag är nöjd hur som helst över att få komma dit igen. Funderar på vad som sker ifall Voxra aldrig kommer börja fungera, kan inte heller ta Theralen alls nu för tiden för då sover jag i tjugo timmar. Ska testa med Atarax eller Lergigan igen, hade glömt bort att jag även har dem på recept fortfarande. Jag lär åka till mormor imorgon efteråt om det inte går bra att ta mig tillbaka till skolan och det kommer förmodligen inte gå bra. Nåväl, ha en trevlig söndag och grattis på farsdag till nästan alla pappor i världen. Har man ingen egen så får man dela med sina halvsyskon och det är vad jag tänker göra idag. Grattis, Tomas!


Tionde november

2011-11-10 @ 20:26:51 i Ledsenheten och tankarna |

Hur kan man någonsin börja lita på någon, våga släppa in någon på djupet om man inte ens kan lita på att sin familj aldrig kommer lämna en, om familjemedlemmar alltid sviker och/eller alltid försvinner? Jag har ledsnat på att bli övergiven och sviken för länge sedan. När han försvann för alltid trodde jag att allt sådant skulle vara över och att min övergivenhetsångest skulle bli mindre. Så blev det inte och jag har fått det svårare att förlåta svek från de som ska stå mig nära, just för att jag alltid förlät det vidrigaste svinet gång på gång. Och vart tog det mig? Ingenstans, om inte bara till ett sämre ställe i mitt huvud. Tyvärr blir det ändå att jag måste "förlåta" och försöka glömma, för jag vill inte bli lämnad av någon igen. Att bli sårad och sviken av en familjemedlem borde jag vara van vid, men ändå känns det värre än att bli sviken av en vän. Efter alla saker vi fått vara med om borde du förstå hur och varför jag känner mig arg och sviken. Men det gör du inte.

Det enda jag är säker på är att mina hundar aldrig kommer svika mig (haha), de bevisar hela tiden att deras sort verkligen är människans bästa vän. // Idag har jag i alla fall varit en aning duktig och lyckats åka buss själv, var rädd redan flera timmar innan och fick ont i magen. På väg till busshållplatsen var det halt och jag höll på att falla, det har jag verkligen ingen lust till men vet att det ändå kommer hända. Antar att man även kan se det där fallandet som en metafor. Åkte med bussen, klev av och mötte ännu en rädsla; att vara inne i stan. Gick till frisören och klippte hela håret istället för endast luggen, det blev visst lite dyrt. Sedan upptäckte jag att jag skulle vara tvungen att åka buss ensam ännu en gång och även gå bland folk, så jag stod stilla i stan och försökte att inte börja gråta. Det slutade bra hur som helst, William var vänlig och väntade på en busshållplats i närheten för att istället åka med min buss. Jag vet inte hur jag kunde finna någon så fantastisk som du. Har även lyckats göra ett nationellt prov idag, känner ändå som att det inte var bra nog.


Åttonde november, gymnasium

2011-11-08 @ 13:37:16 i En del av vardagen |

Försöker desperat få tag på en tid hos en frisör och en tidigare tid hos Bup, står inte ut med varken det som är på mitt huvud eller i mitt huvud. Idag försvinner det ljusa i håret och ersätts med det mörka igen, det känns som att jag kommer känna mig lite mer som mig själv. Det är ingen idé att försöka se ut som något man inte är, fast sen så vet jag ju inte riktigt vem eller vad jag är, vet bara att jag inte är vidare lycklig eller positiv.

Fick vänta fyrtio minuter på taxin imorse, kom en halvtimme försent till skolan. Har lyssnat på musik och skrivitskrivitskrivit hela tiden, min hand känns en aning öm just nu. Måste hinna klart med religionsarbetet den här veckan så att jag kan bli klar med nästa, nästa vecka osv osv. Det känns lite stressigt med betygen och vissa ämnen går det inte ens att få betyg i, så hur ska jag lyckas få ihop tolv stycken? Vilka sexton skolämnen är det som finns? Efter iv tänker jag söka till samhällsvetenskapsprogrammet på distans, det skulle inte fungera att gå omkring i en byggnad med folk, från klassrum till klassrum varje skoldag i tre år. Det går ju nästan inte ens bra att bara sitta bland samma folk i samma klassrum, längst bak bakom en skärm. Inte ens det klarar jag av alltid. Så samhälls på distans blir det, om det nu går att få ihop tillräckligt med poäng.


Sjunde november

2011-11-07 @ 20:11:26 i En del av vardagen |

Har skrivit klart, försökt förklara så gott det går, men hon förstår nog hur som helst. Ingenting är vidare nytt, bara förvärrat. Det hade varit bra om jag hade kunnat visa min mamma vad jag skrivit, hade kanske kunnat bli hjälp fortare, men jag vill inte oroa någon mer än vad jag redan oroat. Väntar tills måndagens möte med allting. // Just nu har jag ont i magen, det startade på höger sida men nu har det spridit sig. Förstår inte varför. Dagen har inte varit speciellt bra. Skolan gick inte bra, jag fungerade inte bra, gick och lämnade igen böcker och tog sedan taxin till mormor. Har i alla fall träffat William och köpt hårfärg efter att ha haft ljusbrunt hår i ca tre veckor, jag saknar att vara mörkhårig. Imorgon blir det övernattning i staden.

De bästa personerna jag vet just nu är min älskade mormor och min älskade pojkvän.
Tack. Älskar er. Plus mina älskade småbröder.


Sjätte november, desperation.

2011-11-06 @ 14:53:44 i Ledsenheten och tankarna |


Hemma, det är söndag, känner mig apatisk, fast nu blev det ledsenhet av det istället. Jag tänker efter detta skriva inför mötet med läkaren igen, det var länge sen hon fick en sammanfattning av vad som pågår i mitt huvud. Det är säkert svårt för henne att hjälpa då hon knappt får höra någonting under mötena, det brukar alltid underlätta då skrifter blir medtagna. Jag känner mig hjälplös igen, det är nästan en panikartad känsla av att jag sjunker ner i ledsenheten ännu mer och ingen lyckas hindra det, ingen gör något. Medicinen hjälper inte alls, vet inte ens hur lång tid det har gått sedan starten. Paranoian, sociala fobin och känslan av obehag har blivit värre, allting har blivit värre, det får mig att ogilla mig själv mycket mer. Jag är så otrevlig, fientlig. Det går som inte att kontrollera. BUP-mötet har blivit uppskjutet tills måndag nästa vecka, bara tre dagar, men ändå. Allt känns så fel och jobbigt och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag orkar verkligen inte.


Femte november

2011-11-05 @ 10:34:25 i Ledsenheten och tankarna |


Det är tydligen lördag idag och jag känner mig rätt så less på allting.


Andra november

2011-11-02 @ 20:33:43 i Ledsenheten och tankarna |


Sitter här hemma igen, har lagat middag och bakat åt familjen, städat, hängt tvätt och nyligen startat en ny omgång med tvättmaskinen. Jag försöker att hålla mig så sysselsatt som möjligt, det känns nervöst att vara ensam och inte veta hur känslorna komer bli eller vad som kommer att förfölja mig. Det måste finnas något att fokusera på under dessa tider. Sömnen har blivit som förut, jag blir så trött att det är plågsamt men ändå är det så svårt att slappna av och somna. Somnar sent och vaknar tidigt, ändå tar jag inte hjälp av Theralen. Allt som pågår i huvudet har börjat påverka hur resten av min kropp mår, har värk och även förlorad känsel vid vissa tillfällen. Jag klagar, ja. Efter dessa två veckor med Voxra har ingenting förändrats.
(-En bild från Halloween-) Åker iväg imorgon igen.