DITT NAVN HER



Trettioförsta augusti, egentligen onödigt inlägg.

2011-08-31 @ 19:21:08 i En del av vardagen |

Ikväll blir min sista kväll hemma, för ett tag. Mamma och Tomas åker iväg till New York på fredag och jag måste stanna kvar i Luleå. Vilket kanske är lika bra då skolan är som viktigast just nu. Bor hos mormor, och det jobbigaste lär bli att känna mig förkyld hela tiden då katterna är där, plus världens mest irriterande hundar. Även somnlösheten, men det får Theralen ta hand om. Sen kommer det väl gå bra, förhoppningsvis, internet är i alla fall bra så jag lär ha många filmer att se på. Ber om ursäkt för hur fult jag skriver just nu. Okej, hejdå, ursäkta, förlåt.


Tjugonionde augusti, svenska och trötthet

2011-08-29 @ 22:41:44 i En del av vardagen |

Ser Medium på TV4+, har även börjat läsa boken om den riktiga Allison Dubois, Kyss dem inte farväl. Så jag funderar på om jag skulle ta och göra en recension av boken, till svenskan, för betygen. Det är nog en av de lättaste sakerna man kan göra i svenska, en recension av en bok eller en film. Ändå är det rätt roligt och kan ta en del tid, om man gör det grundligt och omsorgsfullt. Det är väl en smaksak.

Har känt mig fullständigt frånvarande idag. Tröttheten har funnits där hela dagen, och hemma hos William så däckade jag ganska ofta, även fast jag egentligen bara ville vara med min finaste hela tiden. Kastade bort tiden istället, och det känns inte vidare bra. Jag vet inte varför jag är så trött hela tiden, varför jag vill sova så fort jag lägger mig ner. Trots det så är det fortfarande svårt att sova då det är menat att sova, på kvällen och nätterna, även om jag är vaken hela tiden under dagen. Varför är det så, såhär som det är?
(På tal om någonting annat; Ge några glada, ledsna, hemska, roliga, löjliga, dramatiska eller spännande filmtips? Det behövs).


Tjugonionde augusti, bortglömd.

2011-08-29 @ 13:42:14 i Ledsenheten och tankarna |

Skoldagarna går fort, så fort att det känns konstigt när jag sitter i en taxi på väg därifrån redan klockan elva. Det känns annorlunda, så väldigt enkelt. Om allting snart börjar gå åt helvete så är det inte chockerande eller oväntat alls, jag är på vakt hela tiden men blir alltid slagen till marken varenda gång. Är alltid beredd på att allting ska gå neråt, men kommer aldrig att vara redo för det. Därför blir det som det blir, och sedan går det upppåt. Men så självklart upprepas hela processen, om och om igen.

En av de värsta sakerna jag vet, är att bli bortglömd. Att känna som att ingen har tid för en och helt glömmer bort att man existerar, möjligtvis då den personen eller de personerna faktiskt har roligare människor att konversera med osv. Jag menar inte att jag behöver uppmärksamheten jämt, eller att man ska tänka på mig varenda sekund i sitt liv. Det jag inte tycker om är när man bara låter personen vara i flera timmar, medan den väntar på att få höra av dig igen. Timmarna går, sedan kan det bli en födelsedag och då glömmer vissa bort den dagen. Folk som förut brydde sig så mycket, som nu hittat nya människor och slutat bry sig. Det känns så otroligt dåligt. Jag förstår dock, men hatar det hur som helst. Jag hatar det, men inte dem.


Tjugoåttonde augusti, live -Vancouver

2011-08-28 @ 17:56:36 i |

Träffade en saknad tjej på H&M idag, har köpt underkläder, t-shirt, kofta, halsband. Ska lyssna på The Used och göra matte sen, hejdå.



Tjugosjätte augusti

2011-08-26 @ 20:20:32 i Ledsenheten och tankarna |


Normal bild på Morgan. Jag har inte mycket lust att skriva om mina tankar och problem, just nu. Det känns som att det för tillfället är bättre att bara fortsätta leva utan att skriva om det, för då är det lättare att inte tänka på det. När jag skriver om det så kommer allting bara tillbaka, massor med minnen och tankar som jag inte riktigt orkar med. Det kanske bara är nu i några dagar, tillslut blir det att jag måste skriva hur som helst, det brukar kännas lite bättre ibland. Tänkte bara om någon faktiskt tyckte det var mer intressant, och kanske blir less på alla inlägg om skolan mm. Men detta är väl som en öppen dagbok, där nästan allt blir skrivet.

Uppdaterar lite om det i alla fall- Jag är förvirrad om mig själv, osäker, sorgsen, tyst, liten, en aning panikslagen. Humöret varierar flera gånger per dag, mellan apati, sorg, ångest, irritation och glädje. Inte vidare mycket glädje just nu dock, men det kan nog bli bättre. Det dröjer, men jag vill att allting ska bli bra för mig och alla andra människor som saknar glädje. Så antingen får jag fejka hopp eller så får det bara verka som att hoppet aldrig kommer tillbaka igen. Det var väl allt, förhoppningsvis kan jag skriva bättre snart.


Tjugofemte augusti, mer weheartit

2011-08-25 @ 14:03:00 i Foto - Video - Övrigt |



För att jag älskar nöjesparker och tivolin. - weheartit.com
Nu ska jag ladda ner filmer då internet är så snabbt, så var vänliga och rekommendera några bra filmer, tack. Helst någon film, eller serie,  som 28 days later eller The walking dead. Filmer med zombies är de filmer jag ser helst, annars någon trevlig, dramatisk film. Eller rekommendera vad som helst, det blir säkert bra.


Tjugofjärde augusti

2011-08-24 @ 22:46:20 i Ledsenheten och tankarna |

Det känns hemskt att avsky sig själv, sin kropp, sitt hår, sitt ansikte, allting. Att känna sådan avsky hela tiden och aldrig kunna känna sig vacker, hur ofta man än får höra om hur fin och vacker man är. Man märker att botten är nådd då man gråter pga sitt utseende och blir påverkad av sitt hat så otroligt mycket att man blir helt förstörd av det. Det blir bara värre för mig, både självkänslan och mitt självförtroende är så lågt att det knappt existerar. Jag tvivlar på förmågan att kunna laga bra mat och att kunna skriva bra, saker som förut kändes så självklara känns nu så väldigt osäkra. Är jag ens bra på något, eller ger folk bara komplimanger av medlidande?

Har fått en uppgift i svenska av skolan, att skriva någonting, typ om situationen just nu. Känner pressen av att imponera på en ny lärare med min skrift, efter att hon hört att jag "har världens skrivarförmåga". Kanske finns det för höga förväntningar och bara blir en stor besvikelse. Imorgon är det arbete hemma, då de andra ska grilla. Istället blir det skrift och matte för min del. Idag hur som helst, så blev det tårar hos den underbaraste personen som finns, och som alltid blir jag en idiot som stöter bort folk. Anledningen: Jag kände mig äcklig/are. Det blev mindre jobbigt sen, efter ett tag. Tack ännu en gång för att du finns och förstår och inte försvinner.


Tjugotredje augusti

2011-08-23 @ 19:48:33 i En del av vardagen |

Idag har skolan varit bättre, det blev mindre folk i klassrummet och jag tog en plats längst bak i rummet.
Jag ska börja arbeta med två ämnen nu, svenska och matte och sen blir det mer och mer. Det känns lite positivare idag, även om jag är så trött och har somnat flera gånger under dagen, det gick knappt att hålla ögonen öppna när jag satt och försökte göra matte. Hur som helst så kommer det förhoppningsvis bli praktik för mig, två gånger i veckan, och det känns bra. Hoppas på att de kan fixa praktik åt mig på någon tidning eller liknande, då blir det suveränt. Efter klockan elva träffade jag Maria och gick omkring med henne i stan ett tag. Efter det gick jag till en musikaffär där William var och tittade på cymbaler, och sen tog vi bussen hem till honom.
Ska nu avsluta dagen med att gå ut och springa.


Tjugoandra augusti

2011-08-22 @ 20:42:46 i En del av vardagen |

Första skoldagen avklarad. Nej, det blev inte riktigt som det var tänkt att bli. Hade glömt bort under min lilla isolering på sommarlovet, att jag har social fobi och självklart visade den sig redan då taxin anlände till gymnasiebyn. Framstår alltid som en dryg idiot vid såna tillfällen, har ingen ögonkontakt med de som pratar med mig och svarar på tilltal som att jag bara vill att de ska gå iväg. Satt på en stol och ville gråta hela tiden, känner som att jag vore mentalt handikappad då jag knappt klarar av att vara bland dessa människor i endast fyrtio minuter. Är det illa att jag redan vill bort från någonting som varit efterlängtat så länge? Så har mått dåligt större delen utav dagen och har ingen aning om hur detta ska fungera. Jag tänker försöka bli klar med allting på en termin bara, så slipper jag terminen efter denna och då kunna hålla mig undan och vara lugn. Det kommer nog ändå inte fungera. Nu ska jag ut och gå här i byn med Mikaela en snabbis eller något, känner för att samtala med någon.


Tjugoförsta augusti, weheartit-bilder

2011-08-21 @ 11:17:52 i Foto - Video - Övrigt |

- Någonting i världen som jag tycker om -
Om nu någon ens förstår utav bilderna vad det är jag menar.
källa; weheartit



Tjugonde augusti, bio osv

2011-08-20 @ 19:11:44 i En del av vardagen |


Den nittonde; Cyklade i regnet för att träffa William, åt kinamat, gick på bio, såg Apornas planet: (R)Evolution, sen Quarantine på tv. Det blev en väldigt bra dag och kväll, tillbringad med en väldigt bra och underbar person. Jag önskar att alla mina dagar vore lika lyckliga som den dagen var, och det kanske de kan vara till slut, hoppas jag. Det måste i alla fall bli fler av dem i framtiden. (^google)


Artonde augusti

2011-08-18 @ 22:54:25 i Ledsenheten och tankarna |

Är hemma hos mormor igen, stannar över natten. Tycker inte om att sova här längre efter att jag slutat med kvällsmedicinen, sömnen är extra dålig här. Men det är värt det den här gången, imorgon ska jag få vara med den jag trivs bäst hos. Under tiden som väntan pågår, sitter jag och lyssnar på regnet och vill bli sömnig. Funderar på att ta Theralen men kommer förmodligen inte göra det. Det jag vet nu är att måendet är på botten, att min kropp inte får i sig allt den behöver, att jag kanske gör saker som inte är lämpligt om man ska klassas som en helt frisk person, men ändå kan jag just nu inte klassa mig själv som sjuk. Sjuka behöver hjälp, sjuka kan få hjälp och det finns möjlighet att de sjuka kan bli friska igen. Men dagarna och jag flyter på som de brukar, som de alltid gör. På så sätt har väl mina handlingar blivit normala, sådär att det inte går att förstå det dumma med det och att det inte går att förstå utav vilken anledning jag ens skulle försöka sluta. Men det finns en anledning att dra ner på det, utan anledningen skulle allt bli så överdrivet galet. - Sjuttonde augusti, kväll. Det blev lite mer minnen och lite mer skrift igår, raderad text.



Sjuttonde augusti

2011-08-17 @ 20:53:27 i En del av vardagen |

Vet inte varför jag skriver nu, det finns egentligen ingen ork. William har i alla fall varit här sedan igår, gjort mig lycklig som alltid men nu har han åkt hem igen. Vet inte vad mer som händer idag, förmodligen ingenting mer än att jag ska tvinga mig att träna. Finns inte heller någon ork för det, mår illa och är trött. Känner mig pessimistisk just nu men har inte några speciella tankar kring det alls. Så det var väl allt jag hade att skriva just nu, hoppas på att morgondagen blir fin och lycklig och bra. Lägger väl upp en låt med, bara för att.


Femtonde augusti, skolstart.

2011-08-15 @ 20:21:30 i Ledsenheten och tankarna |

Om en vecka börjar jag introduktionsprogramet i gymnasiebyn, allting är fixat med taxi och jag vet vart jag ska gå första dagen. Ändå känner jag mig inte redo, men det är väl så det ska kännas eller något, egentligen kan man aldrig vara helt redo. Bra blir det i alla fall. Trots att detta sommarlov har varit avskytt och det bästa var nu i slutet, så har hela ändå varit rätt bra. Jag har fått vila psykisk, sånt där som jag gör de dagar som skolan är omöjlig att ta sig till. Vilat utan att komma efter med något skolarbete då det inte funnits något tvång till skola, ingen ångest över att hamna efter heller. Men om jag är utvilad vet jag inte. Även ledighet innehåller människor och ingenting som ändå ger ångest. Nu ska jag försöka att vara i skolan varenda vecka, istället för att vara borta två veckor och sedan komma till skolan en halv dag och sedan stanna hemma en vecka till. Jag kan inte få det lättare än vad som blir nu, så nu ska det gå.

Min lillebror börjar sitt första år i skolan nu, och jag säger att det är så kul och att han kommer tycka om skolan så mycket. Jag hoppas att han kommer tycka att det är roligt och inte jobbigt att åka iväg till skolan på morgonen, att han aldrig kommer behöva känna att han måste gömma sig och hålla sig undan folk då han är där. Men jag behöver nog inte oroa mig, det kommer gå bra.


Fjortonde augusti, förr.

2011-08-14 @ 16:29:45 i Ledsenheten och tankarna |

För några dagar sedan började jag fundera på hur det var med mig och världen, år 2008 och 2009. Tänkte på hur jag såg ut i början, svart hår, tuperat hår, stor lugg. Kanske kunde man då se på utsidan hur det var med mig, att livet var dåligt. Men sedan klippte jag av min långa lugg och håret vart ljusare, jag såg gladare ut och då kanske man inte kunde se mig längre, man kanske inte längre kunde tänka sig att jag skadade mig själv varje dag, att tankarna på självmord alltid fanns där. Nu när jag tänker på det så hade jag inte kunnat tro det om mig, om jag var någon annan. Det är till och med svårt att tro och komma ihåg hur dåligt jag mådde. Hon där var social och hyperaktiv och visade inte heller tecken på att vara suicid, är vad jag tror åtminstone. Folk sa aldrig någonting, det enda tecknet var alla långärmade tröjor och bandagen under dem ifall tröjärmen åkte upp. Men ingen sa någonting om det heller. ^2010 blev jag väl som värst, men slutade att hålla inne allt i mitt huvud. Till slut hamnade jag på en avdelning i Sunderbyn några gånger, och det var nog lika bra. Det mest förvirrande som jag insett efter det, är att det inte spelar någon roll om man håller allting inne eller om man låter världen se, man får hjälpen men det blev aldrig bättre. Kanske kan att prata hålla en vid liv åtminstone.// Det är svårt att veta vad meningen med detta inlägg egentligen är, möjligtvis att folk ska veta att man inte kan se på kläder, hår, smink osv om folk mår dåligt eller inte. Det spelar ingen roll om man klär sig i svart eller rosa eller gult eller grönt, kläder påverkar inte vad som pågår i ens huvud. Det enda som kan påverka är världen omkring, de människor som omger en, saker som händer och mest av allt en själv. Man kan klä ut sig i kläder som folk omkring tycker ser glatt ut, man kan alltid använda musklerna i ansiktet för att le och man kan alltid ljuga men det är inte alltid som du är trovärdig. Man kan leva en lögn och leva enligt myter, vara tyst om vad man känner och inte stå för vad man gör mot sig själv, men till slut blir det för mycket och skapar bara ännu mer olycka att ljuga om.


Fjortonde augusti, en dag och två bilder.

2011-08-14 @ 13:16:42 i Foto - Video - Övrigt |



Trettonde augusti, två i en.

2011-08-13 @ 23:08:57 i Ledsenheten och tankarna |


Jag kände en gång en person som jag var blind och dum för, sådär att man inte kan se vem personen egentligen är, fastän man känt varandra i flera år. Fast så självklart förändras man då man växer upp och världen blir mycket mer allvarlig, och det är fullständigt acceptabelt. Det kan bli så att man lever med dubbelmoral, man kanske har två personer eller själar i kroppen, så tanken delas i två delar och skiljer sig totalt från varandra. Jag har fortfarande problem med att förstå vad jag tycker om en del människor. Ibland kommer irritationen fram, personen irriterar mig så otroligt mycket för att sedan bli en person som jag tycker om, och det är förvirrande. Både för mig och den personen, om den får märka av mina känslor, vilket den oftast inte får. Men jag gav inte upp om vännen, trots att min lojalitet till den var så extrem att en del personer slutade att tycka om mig. Detta var pga att personen berättade någonting och jag var tvungen att försvara henne mot de personer som hon inte tyckte om, vilket en del av dem var personer som jag tidigare stått rätt så nära. Det var dumt gjort av mig, för vissa blev hon sedan vän med igen och kvar var jag, avskydd. En annan del är att säga åt till exempel musiken ovan, >> Marilyn Manson är så mainstream nu, jag stör mig på att alla 'tycker om honom' då han inte heller är något speciellt << och sedan träffa någon person som man tycker är häftig och/eller som man vill vara som, och den personen lyssnar på detta band och denna person. börjar man plötsligt tycka om någonting som man verkligen hatade en månad innan. Det värsta är dock när denna person säger till människor att du gjort någonting som du aldrig någonsin skulle göra, och då får ännu mer människor att ogilla dig. Trots detta bryr jag mig inte riktigt om vilka människor jag släpper in i min värld, om det bara är till ytan. Men sedan vet jag inte heller om folk vill eller vågar komma närmre än så, och det är okej för jag vågar och vill ändå knappt låta någon komma mig så nära igen.


Trettonde augusti

2011-08-13 @ 13:28:36 i En del av vardagen |


Vaknade i Trollhättan imorse, åkte sen till Göteborg, sen till Stockholm och sedan äntligen till Luleå. För tillfället orkar jag inte gå in på vad jag har gjort, vad jag har känt, vad som har hänt och vad jag ska göra, det lär bli någon annan dag då jag har tid, om nu någon ens fortfarande bryr sig. Ska hur som helst åka och träffa William nu snart igen, ville bara träffa mina småbröder ett tag och lämna av de saker som jag köpt till folket i familjen. Hörde att jag har en present hemma från farmor också, så nu längtar jag en aning. Nåväl, farväl etcetc.


Tredje augusti, imorgonimorgon

2011-08-03 @ 22:35:08 i Ledsenheten och tankarna |

Ser på bilder från 2008. Tretton år, 162cm, 43kg och ville bli äldre, längre och tyngre. Förälskad, förvirrad och hyperaktiv och jag saknar den tiden, den hyperaktiva delen för jag är förälskad och kär redan. Känns som att jag blivit tråkig sen dess, den där tiden var en mycket mer social tid, och människor skrämde mig inte. Men så hemskt dum och naiv jag var. Det var som att de dåliga känslorna ändå var renare då än vad de är nu, kanske var det för att allting var så nytt fastän de borde ha drabbat mig tidigare.


Ville bara uppdatera lite innan jag åker över 100 mil bort imorgon och träffar den jag älskar mest. Vi åker tillbaka till Luleå efter en vecka eller något, och jag känner mig rätt så nervös och exalterad just nu. Imorgon är jag en av de lyckligaste i världen.



Andra augusti, längtan.

2011-08-02 @ 13:31:05 i En del av vardagen |

När det är tre veckor kvar att vänta så är dagarna för det mesta tunga, men så går tiden och sen är det knappt två dagar kvar. Då är det nästan värre än innan, men utan sorg. Istället är det en slags pirrig och lycklig känsla som ändå är outhärdlig. Tiden går saktare och saktare ju närmre dagen kommer och jag inte kan vänta tills det bara är några timmar kvar, tills det bara är sekunder kvar. Det är väl så det är, att längta efter någon man verkligen tycker om.

Var hos en frisör igår, sen åkte jag till mormor. Satt vid datorn hela dagen, ringde sen William och det var dagens höjdpunkt. Imorgon åker jag hem, packar och umgås med Mikaela. Somnar tidigt, vaknar på torsdag och far iväg till flygplatsen vid halv åtta.


Första augusti

2011-08-01 @ 09:32:23 i Foto - Video - Övrigt |

Såg just ett inlägg som Mikela har skrivit redan i maj och förstår inte hur jag någonsin har kunnat missa det, särskillt då rubriken är Jennifer Victoria Thomas. Läste det nu och blev rätt glad så att ögonen tårades. Tack, tack min fina vän. En del utav inlägget:
jennifer, du är en fin människa, en riktigt fin människa! jag hatar det som är och jag hatar det dom har gjort mot dig, du förtjänar allt fint, alla små färgglada blommor i hela världen, du förtjänar att ligga på ett rosa fluffigt moln och bara andas ut och känna att du mår bra just nu. Vi umgås inte så mycket och jag förstår att du har dina perioder då du vill umgås och inte vill. Och jag förstår om du hellre delar din helg med att vara med din pojkvän än att vara i sundom med mig, för han har hjälpt dig igenom så himla mycket, jag är så tacksam för att du har hittat han. Jag hoppas ni håller hårt i varandra och inte avslutar allt fint ni har tillsammans för nå skitsak.
Men jag vill bara att du ska veta att jag finns här, du kan komma till mig dag som natt, ring mig när du vill eller kom bara förbi mitt hus om det är nått, jag sitter mer än gärna ner och lyssnar på dig. Jag tycker du är helt klart bäst. Förut vart jag sur på dig för att du inte hörde av dig på flera veckor, men nu förstår jag. Och förlåt om jag har gjort nått som har sårat dig. Jag vill verkligen dig inget illa, jag önskar bara att jag hade varit där vid din sida och hjälpt dig när allt hände, så du inte behövde vara ensam. För jag vet hur svårt det är att vara ensam. och det är inte roligt.
När vi pratar så har vi så himla konstiga samtal, det är roligt att prata med dig, du är inte som alla andra tjejer. Du gillar moln och cola. jag undrar hur många gånger du har druckit cola tills du har varit nära att spy! du är galen i din jävla cola. men det konstigaste är nog att när du pratar, berättar saker för mig så kan jag leva mig in i din situation, visst jag kommer aldrig förstå hur svårt du har det egentligen, men du förklara på ett sånt bra sätt så jag förstår lite iallafall. förlåt om jag förvirrar dig nu helt totalt, det händer så ibland när jag ska förklara nått, att tillslut blir det bara en enda stor röra.
- Läs mer här. Du är underbar du, Mikaela. Jag hade tur som träffade dig.